Större delen av de senaste decennierna har Suu Kyi på grund av den hårdföra regimen inte vågat eller kunnat lämna Burma, men nu har liberaliseringar i landet gjort det möjligt.

-Denna dag är en av de mest anmärkningsvärda i Nobelhistorien, sade Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland när han i ett tal välkomnade Aung San Suu Kyi till Oslo rådhus inför Nobelföreläsningen.

Sedan var det dags för Aung San Suu Kyi att äntra talarstolen och hålla det tal som har fått vänta i drygt 20 år på grund av hennes år i fångenskap.

-När jag anslöt mig till demokratirörelsen i Burma föll det mig aldrig in att jag någonsin skulle få något slags pris för detta, sade Suu Kyi i sin föreläsning.

-När Nobelkommittén valde att hedra mig på detta sätt blev jag mindre ensam på den väg jag av egen fri vilja valt att vandra. För det vill jag tacka kommittén, det norska folket och människor runtom i världen. De har genom sitt stöd stärkt min tro på en gemensam strävan efter fred.

Hon prisade Nobelkommittén för att den med utnämningen satte omvärldens ögon på Burma.

-Fransmännen säger: "Att skiljas är att dö en smula." Att bli glömd är att dö en smula.

-Fredspriset till mig är ett erkännande av att även de förtryckta och isolerade i Burma är en del av världen, och att världen hör ihop.

Berör hela världen
-Jag är lycklig lottad att leva i en tid när samvetsfångars öde är något som berör folk överallt, en tid när demokrati och mänskliga rättigheter är självklara, även om det inte gäller överallt i världen.

-Fred i hela världen är ett ouppnåeligt mål, men det är något som vi måste sträva efter med våra ögon fixerade mot målet precis som en ökenresenär fäster sin blick på en ledstjärna mot räddning, sade Suu Kyi.

Vikten av vänlighet
Hon hyllade vänligheten som en nyckel i fredsarbetet.

-Den viktigast saken som jag lärt mig är värdet av vänlighet. All vänlighet jag har fått, i stort och smått, övertygade mig att det aldrig kan finnas tillräckligt av det i vår värld. Att vara vänlig är att svara med känslighet och mänsklig värme på människor hopp och behov. Även den minsta vänlighet kan lysa upp ett tungt hjärta, Sade Suu Kyi, som fick långa applåder av de församlade.

Det var 1991 som Aung San Suu Kyi fick Nobels fredspris, men hon kunde inte ta emot det personligen då, bland annat på grund av en femton år lång husarrest. I stället fick hennes äldste son komma till Oslo och ta emot priset.