Det är över tjugo mil till fronten, men kriget är ändå närvarande i Dnipropetrovsk. Här mobiliserar den ukrainska armén nya krafter och hit förs många svårt sårade från striderna i Donetsk. Medan SVT besöker sjukhuset Metjnikova bärs flera soldater in på bårar. I korridorerna väntar oroliga anhöriga och läkarna opererar på löpande band.

– Vi får framförallt in många svårt sårade från flygplatsen i Donetsk. De senaste fyra dygnen har vi fått in omkring hundra skadade. Sen kriget började för nio månader sedan har vi blivit specialister på skott- och explosionsskador, säger överläkaren och kirurgen Jurij Skrebesj och visar oss ett akutrum som ta emot tio skadade samtidigt.

”Mina vänner tog mig hit”

Vi får följa med in på intensiven. Här ligger Bogdan, nyopererad och svårt medtagen. Han har skador i armar, ben och buk.

– Jag deltog i striderna på flygplatsen i Donetsk när det landade en granat intill mig. Mina vänner tog mig hit.

Hur mår du?

– Inte alls särskilt bra. Jag har väldigt ont.

”Jag ska ut och kriga igen”

Vi lämnar Bogdan och knackar på hos Egor och Madzjahed som stred för den ukrainska frivilligbataljonen Tornado när de besköts med artilleri. Madzjahed bär tatueringar över hela bålen. Han är bara 19 år, kommer från Vitryssland, men har släkt i Ukraina. Hans intensiva blick och hårda jargong säger mig att han är traumatiserad av sina upplevelser.

– Vi var ute på ett uppdrag när det plötsligt dök upp krypskyttar. Vi försökte dra oss tillbaka, men befann oss uppe på ett tak när en gradraket exploderade intill oss. Tryckvågen kastade iväg oss och vi föll tre våningar och landade på betong. Vi har frakturer, blåmärken och förslitningskador.

– Jag kanske blir liggande några veckor men sedan ska jag ut och kriga igen. Jag tänker slåss till slutet, säger Madzjahed.

23-åriga Jegor som kommer från Dnipropetrovsk nickar instämmande. Han är gift och har en liten dotter på sex månader. De ska strax komma och hälsa på honom.

– Min fru är väldigt orolig, men jag ska också ge mig tillbaka ut i kriget så fort jag kommer på benen, säger Egor.

Gränsens stängd för journalister

Gränsen in till den separatistkontrollerade sidan är stängd och SVT har därför ingen möjlighet att höra båda sidor i konflikten. I Dnipropetrovsk besöker vi frivilligbataljonen Dnipro Ett:s högkvarter för att höra deras förklaring till den senaste tidens upptrappning av konflikten. Regementschefen Vjatjeslav Petjenienko tar emot oss i sitt arbetsrum som är fullt med kartor och ukrainska flaggor.

– Jag menar att upptrappningen började på att vi kom till en punkt där man måste förbereda sig på att förhandla och för att ha någon som helst tyngd i förhandlingarna gav Ryssland de proryska stridande och de reguljära ryska trupper, som faktiskt finns inne på ukrainsk mark, order om att öka aktiviteten på olika håll för att tvinga den Ukrainska sidan till vissa medgivanden.

Ryssland fortsätter förneka inblandning

Enligt ukrainska Säkerhets- och försvarsrådet befinner sig just nu 9.000 ryska soldater inne på ukrainsk mark och enligt samma källa anländer upp till fyrtio lastbilar med ammunition dagligen till krigszonen. Samtidigt fortsätter Ryssland att förneka att man bistår separatisterna med trupper och vapen. På en presskonferens som den ryska utrikesministern Sergej Lavrov höll i veckan fick han flera frågor från utländska journalister om de rikligt förekommande uppgifterna om de ryska truppernas inblandning i striderna i Ukraina.

– Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Om ni är så övertygade om att vi sänder trupper och vapen borde ni kunna visa oss några bevis. Som det är nu visar ingen upp några bevis.

”Räknade till 150 ryska pansarvagnar”

På sjukhuset i Dnipropetrovsk fnyser de sårade soldaterna åt den ryska ledningens uttalanden.

– Vår bataljon sysslar även med underrättelseverksamhet. Den sjuttonde januari var vi ute på ett uppdrag strax innan separatisterna inledde sin offensiv. Vi räknade till 150 ryska pansarvagnar i en kolonn som var på väg från Donetsk till Luhansk.

Såg du dem med egna ögon?

– Ja, jag satt i en buske och räknade dem. Ryssland säger att de inte skickar in någonting, men varifrån skulle de självutnämnda separatisterna annars få sådana tunga vapen?

”Upptrappningen gör mig ännu mer motiverad”

Bogdan, Egor och Madzjahed lär bli kvar på sjukhuset flera veckor, men utanför frivilligbataljonen Dnipro Ett:s högkvarter köar andra unga ukrainska män för att avlösa dem.

– Jag har hört att den här bataljonen har ett bra chefskap, därför har jag sökt mig hit, berättar den 29-åriga elektrikern Dimitrij Kuzmin som lämnat sin fru och en liten fyraåriga dotter i hemstaden Tjernigov i norra Ukraina.

De senaste tiden har konflikten trappats upp och det har varit stora förluster. Känns det inte otäckt att ge sig ut i kriget?

– Nej, jag är inte rädd. Tvärtom gör den senaste tidens upptrappning från den proryska sidan mig ännu mer motiverad att ge mig iväg, säger Dimitrij Kuzmin.