Det var alltså idel leenden och gott humör på presskonferensen efter toppmötet i Stockholm som var det 24:e i ordningen. Flera av de senaste toppmötena mellan EU och Ryssland har tvärtom utmärkts av stora meningsskiljaktigheter, ja, nästan gräl ibland. Men idag verkade alla överens om att lägga oenigheten i synen på kriget i Georgien bakom sig, och även om den svåra situationen för människorättsaktivister i Ryssland togs upp av EU, var detta ingen huvudfråga.

WTO-medlemsskap måste lösas
Någon konkret överenskommelse kunde dock inte presenteras, inga nya avtal ingicks. Det verkar fortfarande vara långt till ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Ryssland. Först måste bland annat frågan om Rysslands medlemskap i världshandelsorganisationen WTO lösas, och där har Ryssland på senare tid skapat viss förvirring genom sina planer på att första ingå en tullunion med Vitryssland och Kazakstan.

De viktigaste ämnena var klimatförändringarna och energiförsörjningen från Ryssland till Europa. Inför Köpenhamnsmötet gladde sig José Barroso åt att Ryssland hade lovat minska sina utsläpp med tjugofem procent, men Ryssland är efter Sovjetunionens sammanbrott knappast en av de största miljöbovarna längre.
För att undvika att de senaste årens stopp i framför allt gasleveranserna från Ryssland till Europa upprepas nu i vinter, har EU och Ryssland ingått ett avtal om att förvarna varandra ifall störningar i gasledningarna är att vänta. Men avtalet omfattar än så länge inte transitländer som Ukraina och får därför förmodligen begränsad verkan. Rysslands skepsis inför Ukrainas möjligheter att i vinter betala för sin ryska gas kvarstår, och Ryssland vill att EU ska ställa upp med en betalningsgaranti på 1 miljard dollar åt Ukraina. Det har EU hittills vägrat gå med på.

Det blev inga genombrott vid Stockholmsmötet för ännu olösta frågor i samarbetet mellan EU och Ryssland. Det var tydligt att båda sidor i stället avvaktar den nya verklighet som inträffar när EU har både en vald "president" och en mäktig "utrikesminister". Från EU:s sida hoppas man att i fortsättningen kunna uppträda mer enat och kraftfullt mot Ryssland, och på rysk sida tror man att det blir mer förutsägbarhet i EU:s agerande när inte längre ordförandeskapet roterar mellan stora och små länder.

Stig Fredrikson
utrikeskommentator