SVT på plats i Durban – Snart går mötet in i en tuffare fas

Erika Bjerström I morgon tar klimatförhandlingarna i Durban ledig och delegaterna kan njuta av strandliv, valskådning eller låta sig sänkas ner i djupet i burar för att stå öga mot öga med en vithaj.

Publicerad

Artikeltexten fortsätter längre ner Hoppa till artikeltexten

Och en dags ledighet kan behövas, på måndag kommer världens miljöministrar och mötet går in i en tuffare förhandlingsfas.

Varken Kina eller Indien har velat avslöja sina förhandlingspositioner under den första veckan, innan ministrarna anländer.

Allvarligt läge
Och de möts i en tid då "vetenskapen står på fast grund och där man konstatarar att konsekvenserna av de skenande koldioxidutsläppen i vissa fall kommer bli allvarligare än man trott" (Erik Kjellström, klimatforskare SMHI).

Miljöministrarnas löften kommer granskas noga i Durban, både vad de lovar i Durban men också vad de gör på hemmaplan. Världens 100 fattigaste länder kräver att de rika, industraliserade länder går före och själva ställer om till en fossilfri ekonomi.

De vägrar acceptera vad som numera är USA med fleras linje att vi byggt vår standard på billig energi på 1900-talet och nu säger till dem att de inte kan göra som vi gjorde.

Sveriges nya miljöminister Lena Ek har rivstartat sen hon utsågs och håller en hög profil. Hon slirar betänkligt när hon i flera tal säger att Sverige ska bli ett fossilfritt samhälle till 2050 och därmed är en global förebild.

Sanningen är att detta årtal 2050 bara är en färdplan, en ambition formulerad av förre miljöminister Andreas Carlgren, tillika partikollega. Det ska nu utredas av naturvårdsverket men det finns inget beslut. Alliansen som länge haft en smekmånad med svensk miljörörelse möter nu allt tuffare kritik för att Sverige inte gör läxan på hemmaplan med minskade utsläpp utan köper sig fri genom att planera att minska lejonparten av utsläppen i fattiga länder.

Lovat gå de fattiga till mötes
Lena Ek och hennes miljömionisterkollegor i EU har lovat att gå de fattigaste, klimatsårbara länderna till mötes och förlänga det enda bindande klimatavtal som finns i världen, Kyotoprotokollet.

Det går ut 2012. EU accepterar därmed de fattigaste ländernas krav att industrialiserade länder har ett ansvar att ta på sig en större börda. Problemet med denna försoningsgest mot alltmer frustrerade länder drabbade av klimatförändringar är att Kyotoprotokollet har varit verkningslöst. Sen det undertecknades 1997 har världens utsläpp ökat med ytterligare 25 procent.

Utsläppskurvorna för världens industrialiserade länder fortsätter stiga. Och EU står bara för 14 procent av de globala utsläppen. Det stora problemet är att världens stora utsläppsnationer; USA, Kina, Japan, Indien, Kanada, Brasilien är låsta i sin vägran att gå med på bindande utsläppsminskningar.

"Kindien" lovar minska utsläpp
Kina och Indien har dock lovat minska sina egna utsläpp men vill inte underkasta sig ett globalt avtal, de behöver tillväxt för att kunna lyfta miljontals invånare ur fattigdom. Och paradoxalt nog behöver de sin tillväxt för att rädda liv i de pågående klimatförändringarna som skapar missväxt och värmeböljor.

Forskaren Michael Greenstone vid amerikanska Massachusetts Institute påpekar att tack vare luftkonditionering så dödar värmeböljor sällan amerikaner medan 300 miljoner indier inte har nån el och därmed ingen luftkonditionering.

Klimatfond
Det som kan bli resultatet från Durban är ytterligare byggstenar i den globala gröna klimatfond som beslutats om vid tidigare toppmöten.

Rika, industrialiserade länder har lovat att bidra med 100 miljarder dollar fram till 2020 för att fattiga, klimatsårbara länder ska kunna dels minska sina utsläpp, dels skydda sig mot pågående klimatförändringar. Det är ur denna fond t ex Liberia hoppas få pengar för att bygga en skyddande mur mot havet som tar alltmer av den liberiska kusten (Aktuellt den 27/11).

Så för att hänga med i den kommande veckans förhandlingsspel i Durban är det viktigt att veta att det är TVÅ, inte EN förhandling som pågår i två parallela spår; den ena , Kyotospåret, handlar om att förlänga Kytotoprotokollet till en andra åtagandeperiod, och där deltar EU och de sk G77 länderna, världens fattigaste länder.

De länder som är beredda skriva under på en ny Kyotoperiod skulle tillsammans stå för 16 procent av världens utsläpp...

De andra förhandlingarna, konventionsspåret, syftar till en rad tekniska avtal om hur man ska hejda avskogning, föra över grön teknik till de fattigaste länderna och på sikt nå ett nytt globalt bindande klimatavtal, och där deltar USA, Ryssland, Kina, Indien , också EU och alla stora utsläppsländer som vägrar gå före och ta ett större ansvar , trots att man släpper ut mest. De är eniga om att ett nytt globalt klimatavtal måste omfatta alla- länder som t ex Liberia och USA har moraliskt sett samma ansvar att minska utsläppen.

2015 en brytpunkt
EU villkorar därför sitt löfte att underteckna ett nytt Kyotoprotokoll till det så kallade "Durbanmandatet". Det betyder att EU som tack för att man går före och håller liv i Kyotoprotokollet kräver av alla världens länder att man senast 2015 förhandlat fram ett bindande globalt klimatavtal som omfattar ALLA.

Så 2015 är plötsligt det nya datumet på allas läppar. Och flera av de stora utsläppsländerna har tacksamt huggit tag i denna livboj och pratar nu om att världen behöver en "tankepaus" fram till 2015. Durbanförhandlingarna är dödsdömda innan de ens kommit igång på allvar , tack vare diplomatiska reptrick i den högre skolan.

Följ Erika i Durban via twitter

Erika Bjerström
erika.bjerstrom@svt.se