Lyckades slänga ner det mesta i mina väskor och tog mig halvspringande genom den tjocka stickande röken till andra sidan hotellet där Marco Nilson, kollegan och fotografen, bor.

Efter en timma kom brandkåren och kunde konstatera att elden börjat i en elcentral; inga Nato-bomber, ingen mordbrand eller något annat skumt bakom den plötsliga eldsvådan.

De flesta Nato-bomberna föll före midnatt, den närmast hotellet klockan 22.00. Sannolikt träffades Kadaffis högkvarter Bab al Azizya än en gång.

Genombrott för rebellerna?
I dag har vi hört krevader, men på betydligt större avstånd. Lokala källor uppger att Nato bombar 30-40 kilometer söder om Tripoli och att det numera finns en frontlinje mellan rebeller och regeringssoldater så nära huvudstaden.

Källorna säger att sårade och döda förs till vårdcentraler och sjukhus i de södra delarna. Det är omöjligt att få uppgifterna bekräftade, men om de stämmer skulle det tyda på ett genombrott för rebellerna som kommer söderifrån, från den nyligen erövrade staden Yafran 13 mil söder om Tripoli.

Köer till bensinstationerna
Mest slående i själva staden är de kilometerlånga köerna till bensinstationerna. De ringlar kvarter efter kvarter och står just nu helt stilla i väntan på en ny leverans. Folk köar i flera dagar, ibland upp till en vecka, för att få fylla tanken.

Chaufförerna sover i bilarna och ibland samlas hela familjen runt bilarna och lagar mat på spritkök eller grillar på medhavda grillar.

Då och då utbryter gräl och slagsmål när någon försöker tränga sig före. Soldater skjuter då i luften fört att lugna känslorna.

Hälften av lönerna betalas ut
Många arbetsplatser ligger nere, skolorna likaså och här råder en dyster passiv väntan på att något ska hända. Men många restauranger och livsmedelsaffärer är fortfarande öppna och det verkar inte vara någon brist på mat.

Hälften av lönerna betalas ut, men det börjar bli ont om sedlar. Hur folk överlever är, som alltid i konflikt- och krisländer, lite av en gåta."

Claes JB Löfgren
claes_jb.lofgren@svt.se