SVT:s Thomas von Heine – Vi går i väntans tider
Fredag morgon klockan 06.22 är det som gäller nu. NASA säger att det är 80 procents chans att man börjar tanka, 70 procents chans att det blir start. De siffrorna är faktiskt lite bättre än vad de var vid första försöket i tisdags.
Publicerad
Men först ska ledningen ha ytterligare en konferens. Påfyllningsventilen som förstörde andra försöket i onsdags visade sig vara felfri. När den väl tinat från -253 grader kunde den stängas och öppnas precis enligt order. Det var instrumentpanelen som blinkat i onödan.
"Svenska kolonin" i Cocoa Beach, inklusive Christer Fuglesangs närmaste, hade en liten samling den gångna natten. Flera står i valet och kvalet: åka hem, som det står på biljetten, eller försöka boka om och stanna ytterligare en natt? Alla vill förstås se spektaklet, det är därför de kommit hit. Det märks också att mediebevakningen tunnats ut en del.
Kan dröja till oktober
NASA gör nu två, eller möjligen tre, försök till: fredag, lördag och ytterligare någon dag. Om detta inte fungerar ser det ut att bli ett längre uppehåll.
Från början på september har startkontrollen inte längre tillgång till de mätdata som man använder vid uppskjutningen. De instrumenten tillhör nämligen militären, och militären ska enligt planerna ha något annat, ospecificerat, för sig i början på september.
Därefter, säger planerna, har andra rymdfarkoster har företräde upp till Internationella rymdstationen. Då kommer Discovery att rullas in i hangaren igen, besättningen kommer ur karantän och väntas flyga tillbaka till Houston nästan omedelbart. Och nästa startförsök görs någon gång efter mitten på oktober.
Men där är vi inte än. Lite efter klockan 20 svensk tid torsdag kommer ett besked som säger huruvida man börjar tanka eller ej.
Det flytande, iskalla bränslet börjar sen pumpas strax före klockan 21. Därefter, ungefär klockan 03 på fredagen, går besättningen ombord och spänner fast sig. Sen vidtar drygt tre timmar av instrumentkontroller, enligt en noga fastlagd plan. Alla knappar prövas, astronauterna kollar sina egna och sen närmaste grannens.
-Det är som koreografi, säger Hans Schlegel, tysk astronaut som varit uppe med rymdfärjan vid två tillfällen.
-Man har inte mycket tid över. De få sekunderna det är paus medan vi väntar funderar man förstås på hur de närmaste har det där utanför. Men mest är det arbete.
Thomas von Heijne
Cape Canaveral