I går bombades staden med raketer från både Kadaffis styrkor och Nato. Så här berättar Claes JB på en knastrig telefon nyss ilandstigen från en båt i Misratas hamn.

-Vi har nu anlänt hamnen i Misrata och ombord finns hjälparbetare, journalister och libyska civila. Hamnen ligger öde och tom och man kan se spår efter gårdagens beskjutning - det är en skrämmande känsla här.

Organiserat
-Säkerheten är ganska strikt här i hamnen och det är svårt för oss att komma ut. Allting verkar väldigt organiserat här i Misrata och man lämnar ingenting åt slumpen.

-Just nu lastar man av mat och mediciner från båten vi kom hit med. Misrata har ju varit belägrat i snart åtta veckor och i går bombarderades staden med 30 rysktillverkade raketer varav en del träffade hamnområdet och det är förklaringen till att det är så tomt här.

Bomber har effekt
-Men de bombningar som Nato genomförde här i går kväll verkar ha haft effekt för nu är det lugnt och idag har inte staden beskjutits. Vi ska nu gå i land med lokala styrkor som finns här för att besöka sjukhuset och göra ett tv-reportage om den humanitära situationen där.

-Vi tar oss inte fram på egen hand, det varken kan eller vill vi göra. De som följer med oss vet hur läget är och vi litar på dem.

-Det finns inga garantier i ett sånt här läge, men vi får hoppas på det bästa och laga efter läge och sen om fyra-fem timmar är det tänkt att vi ska ta samma båt härifrån igen.

Se motståndet
-Det enda sättet att komma till Misrata är via båt. Misrata och en del landdelar runt omkring är det enda område i nordvästra Libyen som fortfarande hålls av oppositionens styrkor.

-Och det här är enda sättet att komma hit och se hur motståndet är organiserat och fungerar. Och dessutom får vi en inblick i hur de 300.000 människor som bor har det och hur de klarar den här belägringen.

-Stämningen ombord på båten har varit god och vi försöker hjälpa varandra men det finns också en rädsla som man kan känna. En del journalister iklädda hjälmar tänker stanna kvar här och "bädda in sig" i oppositionen och rebellernas styrkor mot Kadaffis styrkor.

Känner oro
-Det är ingen som vet när de kan komma ut igen. Just nu verkar de som om de ska försöka köra oss iland med en buss. Allting sker under väldigt organiserade former.

-Motståndet här är ordnat, det märks tydligt. Jag känner en viss oro för att gå i land. Det vore dumt att förneka det, men jag tror att våra följeslagare kommer se till att vi kommer säkert i land och att vi så småningom också kommer säkert härifrån, slutar Claes JB Löfgren.

Rikard Palm
rikard.palm@svt.se