Det är många syrier som inte vågar vara kvar. En del kommer i stora flådiga bilar med möjlighet att ta in på hotell, andra bara vandrande över gränsen med en liten påse i handen och en förhoppning om att vänliga libanesiska ska öppna sina hem.

Så olika är ödet för en syrier som flyr våldet i hemlandet, men gemensamt är att de inte vet när de kan återvända. Om regimen faller innebär inte det automatiskt att det går att ta sig hem och alla har heller inte ett hur att återvända till efter krigets förödelse.

Mitt i trängseln står Rawan Osman, en 28-årig sommelierstudent i Frankrike som förra veckan tog ett snabbt beslut att åka hem till föräldrarna i Syrien. Hon är orolig att de inte ska överleva det som nu kallas inbördeskrig och ville ta farväl.

Hennes föräldrar är regimanhängare och av överklass, men hon vågar ändå uttrycka sin åsikt och den är att president Al-Assad måste lämna sin post. Andra tittar skrämt på både journalister och FN-personal när de passerar gränsen och vänder bort blicken när frågan om politisk åsikt kommer. En enda sak vågar dock alla säga – och det är att man hoppas att kriget ska vara slut snart. Mycket snart.