– Varför skulle jag vilja lämna mitt land om vi hade fått hjälp här på plats?
Det säger syriska flyktingar till SVT:s utsända i Syrien strax innan flyktingarna ska korsa gränsen till Irak.
Vi korsar floden Tigris för att ta oss till Syrien via Irak. Men för de flyktingar som står och väntar vid den syriska sidan är gränsen åter igen stängd.
I två år har kriget pågått i Syrien, Över 100.000 döda och 6 miljoner syrier är på flykt enligt FN. De konstanta stridigheterna har varit en anledning, en annan har varit bristen på mat och vatten.
Hittills har framför allt Syriens grannländer hyllats för deras öppenhet mot de syriska flyktingar som har sökt skydd. Men många av flyktingarna hade aldrig behövt lämna sitt land och hem om bara grannländerna enklare släppte in medicin och förnödenheter till Syrien.
Omvärldens politiska maktspel har gjort det svårt för både biståndsorganisationer att ta sig in i Syrien och för flyktingar att ta sig ut. Vi har pratat med flera biståndsorganisationer samt Läkare utan gränser som beskriver det vi befarade.
”Det är politiskt”
Maryam, en kvinna som inte längre orkar stå på sina ben på grund av värmen berättar att de har redan varit på flykt i Syrien i snart ett år. Familjen är splittrad, vissa har försvunnit och hon tror att situationen kommer till och med förvärras. Nu har hon och hennes man bestämt sig för att lämna allt och ta sig till flyktinglägren i kurdiska irak.
Att Syriens grannländer har gjort det betydligt svårare för biståndsorganisationerna att korsa gränsen för att komma in i Syrien. Att det krävs tio olika stämplar från tio olika håll. Att inte ens en greencard gör saken lättare nu för tiden.
När vi frågar varför? blir svaret, “Det är politiskt”, och så pass känsligt att de inte vågar låta sig intervjuas. Det kan göra situationen ännu värre säger de.
Klockan har hunnit bli 9 på morgonen och det är redan 40 grader varmt. Maryam och hennes familj vill inte vänta vid Tigris floden i hopp om att gränsen kanske öppnas och åker därför med många andra till nästa gränsövergång.
På vägen dit möter vi andra syrisk-kurdiska flyktingar som berättar att situationen för två månader sen, blev mycket sämre i kurdiska regionen som ligger i norra Syrien då den al-Qaida stämplade Jahbat Al Nusra milisen började attackera kurdiska byar i syfte att islamisera området.
Araber stoppas
Plötsligt stannar vår bil, bilvägen är slut. Vill man nå den andra gränsen måste flyktingarna gå till fots. Vissa tvekar när de ser att en del flyktingar är på väg tillbaka, då det skulle tyda på att gränsen är stängd här också. Men när vi pratar med några av de så visar det sig att de hade stoppats av kurd-irakiska militären som vägrat släppa in de av så kallad säkerhetsskäl eftersom de är araber.
EU har vid flera tillfällen uppmanat Irak och Turkiet att öppna sina gränser oftare. Samtidigt har EU inte öppnat sina egna gränser sen kriget startade, utan kräver att flyktingarna söker asyl först. Det har varit extra svårt för kurderna här då Assadregimen vägrat ge många av de medborgarskap trots att de har bott här under flera generationer.
Men ryktet har gått att gränsen här är öppen och fler och fler samlas vid bilvägens slut. De flesta är redan utmattade och tar en sista paus i skuggan innan det är dags att fortsätta.
Under den korta tiden vi spenderar här ser jag 100-tals syrier samla kraft, lyfta upp allt de lyckades ta med sig från ett tidigare liv, lägga det på sina axlar, mot en främmande plats utan att veta när och om de kan återvända hem och återförenas med sin familj.