Det är uttalanden av personer som kände gärningsmannen i tidningarna Ekstrabladet och Politiken som är källorna till mannens hat mot Israel och mot judar. Enligt Berlingske Tidende ska han också ha planerat att åka till Syrien för att strida för terrorgruppen Islamiska staten, IS.

Redan igår sade danska statsministern Helle Thoring-Schmidt att detta inte är en kamp mellan islam och väst.

– Det är inte en kamp mellan muslimer och icke-muslimer. Det är en kamp mellan individens frihet och en dunkel ideologi (som alltså inte är islam utan den vantolkning av religionen som extremister ägnar sig åt).

Islam inte medskyldigt

Det sades också i samband med terrordåden i Frankrike. Även denna gång kan vi räkna med att en rad politiker i Västeuropa kommer att understryka att man inte vill måla ut islam och alla muslimer som medskyldiga – utan att det är just extremistiska vantolkningar, som leder till terror, som man tänker bekämpa.

Denna beskrivning kommer troligen att få mothugg från muslim- och islamfientliga grupper och partier i Västeuropa. Det kan alltså bli en politisk strid där muslimfientliga krafter kommer att utnyttja tragedierna för sina syften.

Det är viktigt att i debatten hålla isär den – i förhållande till antalet muslimer i väst – mikroskopiskt lilla grupp som tillägnat sig extremistiska åsikter och övriga muslimer.

Men de västeuropeiska – eller europeiska – politikerna står inte bara inför det enorma problemet att skydda de miljontals muslimer som kan drabbas av hat från mer eller mindre obskyra grupper.

Allvarligt tecken

I allra högsta grad gäller det också att skydda Europas judar, inte bara i Västeuropa. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu erbjuder oroade judar en plats i Israel. Och han pekar särskilt på Belgien och Frankrike men också ett land i öst: Ukraina.

Det är ett allvarligt tecken när till exempel antalet utvandrade judar i Frankrike stiger på grund av antisemitiska tendenser. Det är ett underkännande av västs demokratiska styrka.

De europeiska länderna måste alltså försvara både judar och muslimer. Men de måste också försvara resten av sina befolkningar.

Det finns en oro och rädsla i många länder inför den terrorhotet från extrema muslimska grupper, inte bara bland judar.

Det som gör saken besvärlig är att det nu inte tycks vara större organisationer som utför dåden utan enskilda individer, kanske en enda person eller några få personer, som är inblandade i terrorn, inspirerade av andras terrordåd. Detta gör det svårare för säkerhetsorgan när man ska spåra gärningsmännen.

Samhällena förändras

Vi kan nog räkna med att terrorbekämpningen – som nu ska intensifieras på EU-nivå – kommer att på något sätt förändra våra samhällen.

Hotet har redan ökats genom de tusentals mest unga muslimer som deltar i terrorgrupper i striderna i Irak och Syrien. Attentatsmannen ska enligt tidningen Berlingske Tidende ha planerat att åka till Syrien.

Redan ”terroristresorna” leder till att till exempel svenska Säpo – enligt terrorexperten Magnus Ranstad – ”går på knäna”. Nu måste troligen resurserna för terrorbekämpning ökas i en rad stater.

Samtidigt vill till exempel EU se sig som ett område där demokrati och yttrandefrihet gäller. EU får alltså inte kompromissa om dessa värden när man försvarar sig mot terrorn.

Politikerna står inför en oerhörd uppgift när alla dessa mål ska förenas i en gemensam politik. Viktigt är att på något sätt försöka hindra rädslan. Skrämda befolkningar kan leda till otäcka samhällen, där demokratiska och mänskliga rättigheter avskaffas, öppna samhällen kan göras slutnare.

Inte gripas av panik

För den inre sammanhållningen i de hotade länderna är det dessutom viktigt att inte gripas av panik – för det är just det som terroristerna vill åstadkomma.

Det finns en västeuropeisk vision om yttrandefrihet som kolliderar med deras åsikter, som anser profeten vara för helig för att avbilda. Att han dessutom utsätts för karikering gör saken än värre.

Den känslan torde finnas även hos många muslimer som inte alls är terroristiskt sinnade. Det är alltså en allvarlig krock som äger rum mellan två olika synsätt. Denna svåra konflikt måste lösas på något sätt.

Problemen ligger djupare

Men Muhammed-karikatyrerna och därmed sammanhängande protester kan ses som ett mera ytligt fenomen: Ett minst lika stort mera djupliggande problem som måste lösas är den känsla av utanförskap som många muslimer känner i väst. Också det problemet måste lösas.

Det är alltså en oerhörd härva av olösta problem som EU:s politiker och befolkningar står inför. Och lösningarna måste komma snabbt.