Nästan 34.000 människor har flytt undan kriget. Alla Gaglejeva är en av de 12.000 som har flytt till Vladikavkaz i ryska Nordossetien.

-Jag kan inte säga vad som hände eftersom jag hela tiden befann mig i en fuktiga källare med mina barn. Vi hade ingen mat och inget vatten. Vi fick ingen information och hade varken el eller gas. I går morse lyckades vi ta oss därfirån till fots, säger Alla Gaglejeva.

Dödsbesked per telefon
Hon och hennes barn har fått en tillfällig bostad i en skola. Där har de också möjlighet att träffa en psykolog. Många har familjemedlemmar kvar i Tscinvali och flera har fått besked via telefon att deras anhöriga har dödats.

-Det finns ingenting kvar av Tschinvali. Inte ett hus är helt. På gatorna såg vi lik som ingen brydde sig om. Alla var bara intresserade av att ta sig därifrån. Man måste vara helt omänsklig för att göra något sådant, säger Alla Gaglejeva.

Männen stannar och slåss
Allaa skolor och daghem i Vladikavkaz har gjorts om till flyktingbostäder. Hit kommer stans bofasta med mediciner, godis och blöjor. Nästan alla flyktingar här är kvinnor och barn. Männen har stannat kvar för att försvara Tschinvali och slåss mot georgierna.

-När jag var på väg nerför trappan föll jag och hann aldrig ta mig ner i källaren. Sedan hamnade jag under en massa bråte. Jag ropade på hjälp, tio minuter senare kom det folk förbi. Jag hade munnen full med sand. Jag försökte få bort bråten med ena handen, men det gick inte, säger Katja Gregorevna, en av kvinnorna på flyktingförläggningen.

"Många har förlorat sina vänner"
Moskva har skickat läkare och fältsjukhus, men en del av de skadade får plats på stans största sjukhus. Här är 90 procent av de skadade män mellan 20-26 år som har skadats i striderna.

-Vad som ska hända nu? Tja, vad tror du? Det är många som har förlorat sin fru, sina kompisar, syskon, föräldrar. Och allt det här beror på en enda dumskalle, säger Urusmag, en av många frivilliga i Sydossetiens separatistarmé.