På torsdagen ska EU, Ryssland, Ukraina och USA träffas för att tala om det allt mer förvirrade läget i Ukraina. Målet ska vara att på något sätt hitta fram till en politisk lösning.
Problemet är att EU och USA troligen har svårt att rent faktiskt utvärdera vad som händer i östra Ukraina, där nu den ukrainska ”antiterrorist-aktionen” ytterligare kan komplicera läget. Troligen vet väst inte riktigt vad som händer – och hur ska man då kunna agera?
Det är också oklart vad president Putin egentligen vill. Vill han annektera ytterligare delar Ukraina? Eller vill han ha ett ökat inflytande över de östra delarna av Ukraina? Putin verkar omöjlig att tolka.
Svårt att tala med varandra
Referaten av samtalet mellan de båda presidenterna visar hur svårt de har att tala med varandra.
För Vita Huset är det en självklarhet att Ryssland har ansvar för vad som nu händer i östra Ukraina. Men Putin har under hela denna kris lyckats slingra sig undan ansvaret för det inträffade.
Han har hela tiden hänvisat till att det är spontana inhemska krafter som satte igång processen som ledde till att Ukraina har berövats Krim.
Putin hänvisar till liknande krafter nu i östra Ukraina när ockupationen av officiella ukrainska byggnader skapat en situation som idag är svår att överblicka.
Då blir det svårt
När parterna ska lösa en kris där de är så oeniga om själva grundförutsättningarna – ja, då blir det svårt.
Obamas utgångspunkt att Ryssland ska använda sitt inflytande på de upproriska accepteras inte av Putin. Inte heller kan han göra något åt Obamas krav att alla icke-reguljära trupper ska avväpnas.
Precis som i fallet Krim talar han om att det är ”självförsvarsstyrkor” som är aktiva. Han har inget med oroligheterna att göra.
Man kan räkna upp en rad omständigheter och indicier som alla pekar på att Ryssland varit inblandat. Men Obama har så att säga inte lyckats komma på Putin med handen i syltburken, även om USA talar om att man har bevis på rysk inblandning i östra Ukraina.
Test för Obama
Ukraina-krisen blir ett test på Obamas utrikespolitiska fasthet. Det finns kritiker som menar att det varit fel att från början – som Obama har gjort – utesluta riskerna för militära insatser.
En del handlar om att Ukraina inte är Nato-medlem och därför inte åtnjuter skydd under ”Nato-paraplyet”. Däremot har Obama ju rent ut sagt att ingrepp mot Nato-medlemmar, som de baltiska staterna med sin stora ryska befolkning, kommer att besvaras militärt.
Men problemet är att USA och EU hittills inte har klargjort för Putin vad han riskerar om läget i östra Ukraina ytterligare förvärras. Väst har sagt att Putin får betala för en allvarlig upptrappning av läget, som till exempel ett militärt ingripande i Ukraina.
Det skulle bli tal om hårda ekonomiska sanktioner som anses skada den ryska ekonomin ordentligt. Men vilka de blir vet vi inte – delvis därför att väst är splittrat. USA vill ha hårdare sanktioner än många EU-stater är villiga att godkänna.
Undvikit att avslöja
Eftersom Putin nekar till aktiv inblandning och väst inte lägger fram definitiva bevis på hans inblandning blir situationen ännu mer oklar.
Det hör till saken att Vita Huset har undvikit att avslöja vad en ”allvarlig upptrappning” innebär. Innebär det en rysk militär inmarsch eller skulle det räcka med att man bevisar att de ”självförsvarstrupper” – som Ryssland kallar dem – som nu finns i till exempel Slovjansk är sponsrade av Putin?
Republikanska kritiker menar till exempel att Obamas taktik verkar vara att helt enkelt sitta och vänta på att Ryssland invaderar östra Ukraina – och att först därefter straffa Putin.
Västs hållning kan kallas alltså på flera punkter kallas oklar. Motståndaren Putin vet inte vad som gäller och kan alltså fortsätta att testa hur långt de ryska krafter som finns i Ukraina kan gå.
Det blir inte bättre av att den provisoriska ukrainska regeringen alltmer verkar ha tappat kontrollen över vad som händer i den östra landsdelen.