Förutom den viktiga segern handlar diskussionerna om väderomslaget - från valdagens rekordvärme på 22 grader till helgen första snöflingor. Vinden som kommer från Michigansjön är också isande när den virvlar runt de sista lysande röda och gula löven inne bland dom gamla tegelbyggnaderna på det klassiskt vackra collegeområdet.

I en lövhög plockar jag upp några vykort med Barack Obamas bild på och kvar på anslagstavlor och i studentrummens fönster sitter affischer som uppmanar till stöd för Obama/Biden eller McCain/Palin. Någon har skrivit "Yes we can", Obamas slogan, på en vägg. Rester av den valkampanj som kulminerade i en magisk valnatt.

Känslornas natt
St Norbert är - vilket framgår av namnet - ett katolskt college. Många av studenterna kommer från konservativa, katolska familjer men här finns också, som på många andra universitet och college, en liberal, demokratisk gruppering och eftersom det är den enda som håller valvaka så hamnar sonen Johan, den andre svenska studenten Mattias och jag där för att få uppleva en äkta amerikansk valvaka.

Jag har upplevt flera amerikanska val från ungdomens 70tal, men jag är böjd att hålla med dem som anser att valet 2008 hade fler bottnar, och skapade historia på ett helt annat sätt än tidigare val, och att själva valnatten blev en jublets och tårarnas och känslornas natt på ett helt annat sätt än tidigare val.

Kan man lita på opinionen?
Kvällen började lite trevande som alla valvakor brukar göra, den underliggande frågan för många var om demokraterna goda opinionssiffrorna verkligen skulle hålla.

Hela dagen hade CNN och andra tv-bolag visat på köande röstande från vågmästarstater som Florida, Virginia och Ohio, men här i lilla dePere hade de röstande droppat in i en jämn ström under dagen, inga köer, bara en stadig ström. Några hade som Peter, en av sonens lagkompisar i hockeylaget rest hem under helgen och röstat i förväg.

"Jag är konservativ, röstade på George Bush förra gången" berättade Petter vid lunchbordet i skolkafeterian dagen efter valet, "men den här gången blev det Obama. Det kändes mer rätt, det behövdes på något sätt" försökte han förklara. Och kanske är det lite av förklaringen till Obamas framgångar. Just de unga skulle rösta på honom, och många republikaner som ville något annat än det John McCain och framförallt hans vicepresidentkandidat Sarah Palin signalerade.

Uppklädd valvaka
Peter var dock inte med på valvakan, där var det gamla gardet av demokratiska valarbetare, några få svarta, de flesta vit medelklass, och en rad ungdomar. De unga männen var uppklädda i slips och randiga skjortor, någon i mörk kostym, och jag fick en deja-vu-känsla från mitt eget 70tal i USA.

De unga männen var nämligen stylade som på 70talet allihop med långt hår, med sidbena. De kunde vara hämtade från min skolbok från 1972 allihop. Det visade sig att många av ungdomarnas framtidsval redan var gjort, de satsade på Political majors - framtidens politiker och statstjänstemän alltså som nu deltog i jublet när de första siffrorna började komma in, New Hampshire som väntat till Obama...

Det var just vid förlusten i New Hampshire i primärvalen mot Hillary Clinton som Obama vände förlusttongångarna i en satsning framåt med sitt berömda Yes we can-tal, påminde mej en bordsgranne där vid valvakan.

Glädjetårar och jubel
Allteftersom timmarna gick steg stämningen, de coola unga herrarna blev mer uppknäppta och de äldre, grånandes leenden allt bredare. Mina unga svenska bordsgrannar hade klagat på seghet och spelade luffarschack en stund, men efter 20.30 när Obama redan hade kommit upp i 195 av de 270 rösterna gick det allt fortare. En av de äldre collegeprofessorerna började gråta redan vi 21-tiden men när John Mccain strax efter midnatt förklarade sig besegrad från sin valvaka blev det dödstyst i den demokratiska valvakan där i lilla de Pere för första gången den kvällen.

Efter talet brakade jublet loss och sen blev det aldrig riktig tyst förrän Barak Obama själv steg upp på scenen där i hemstaden Chicago och kvällen blev magisk där liksom i de Pere Wisconsin. Hela delstaten Wisconsin rycktes med i Obama-vågen skulle det visa sig . I de senaste valen hade demokraterna vunnit en "rakbladstunn" seger, nu vann Obama solklart och de 10 elektorsrösterna gick till honom, 58 av 72 countyn -gick till demokraterna, partiet fick en betryggande majoritet i delstatens församling.

Åter till det normala
Och nu, några dagar senare är det mesta av livet tillbaka till det normala här - samtidigt som nyhetsprogrammen nu bytt fokus till Obamas "transformationdays", hur negativ Sarah Palins många grodor hade varit för McCains kampanj, och analyser om vilka som kommer att ingå i Lag Obama.

En tv står på när Obama håller sin första presskonferens som "President elect" bland de bakom honom, där under presskonferensen syns Michigans (Wisconsins grannstat) svenskättade, kvinnliga guvernör.

Jag intervjuade henne för ett år sedan när fotografen Kyle Lanningham och jag gjorde ett reportage om hennes försök att satsa på jobb inom energi- och miljösektorn som ersättning för alla de tiotusentals jobb som försvunnit inom bilindustrin i Michigan. Hon är en av de demokrater som vi antagligen kommer att få se på jobb i den nye presidentens närhet.

Hockey eller politik?
Men, presskonferensen drar inga stora tittarskaror bland St Norberts elever, det är mestadels de unga herrarna, med politiska yrken på framtidsagendan, som följer presskonferensen på tv. De flesta andra eleverna talar hellre om helgens dubbelpremiär för hockeylaget.

Men jag tror ändå det kommer att dröja innan de - och alla vi andra som var med - glömmer det där märkliga, historiska dygnet när USA för första gången, 150 år efter slaveriets avskaffats, 40 år efter Martin Luther Kings medborgarrättskamp väljer sin förste svarte president.

Ann-Britt Ryd Pettersson, de Pere, Michigan