Afghanistans omvalde president Hamid Karzai måste nu bevisa att han duger till något, både för sitt eget folk och för omvärlden. En fortsatt svag regering får följder för hela världen.

Afghanistan kan på nytt bli ett centrum för internationella terrorister. Och världen kommer också i framtiden att översköljas av Afghanistans knark.

Det är få som har förtroende för honom. Men det är han som måste leda Afghanistan från kaos till ordning. Hur det ska gå till förstår ingen.

Han var närmast en hjälte när han - med starkt USA-stöd - blev provisiorisk president sedan talibanerna jagats bort år 2001.

Men den glorian har slocknat och USA och Europa hade helst velat slippa honom som president.

Korruption och knark
Under hans tid har korruption och narkotika frodats. Talibanerna har på nytt vunnit terräng.

På goda grunder misstänks valfusk i presidentvalet i september. Det betyder att man kan tvivla på att Hamid Karzai verkligen är Afghanistans rättmätige president. I första valomgången ifrågasatte internationella valobservatörer om han fått de över 50 proc av rösterna som krävdes.

De tvingade honom till en andra omgång mot utmanaren Abdullah Abdullah. Men utmanaren hoppade av eftersom han väntade nytt valfusk i andra omgången. Så Karzai blev automatiskt president. Så hans presidentskap är omvärvt av frågetecken.

Ingen auktoritet
De frågetecknen gäller också om han lyckas stoppa den korruption och det vanstyre som råder. Problemet är att han knappt ens har någon auktoritet i huvudstaden Kabul.

Hans anseende minskas av de ihållande beskyllningarna att hans bror Mahmood är inblandad i heroinhandel. Han utsåg krigsherren Mohammed Qasim Fahim till vicepresident, en man som anklagas för en rad brott. Från vanlig korruption och samarbete med kriminella ligor till krigsförbrytelser.

Representanter för de nationer som hjälper Afghanistan försökte övertala honom att avstå från Fahim - men förgäves.

Karzais val av vicepresident visar hur beroende han har blivit av de krigsherrar som i själva verket styr stora delar av landet.

Mutade krigsherrar
Delvis beror detta på USA:s strategi när man störtade talibanerna. Då köpte man - läs: mutade - en rad krigsherrar i norr att delta på amerikansk sida. Resultatet var att dessa lokala ledare aldrig berövades sin makt.

Nu har de olika västregeringar som pumpar in miljarder i Afghanistan börjat tröttna på Karzai.

Man erkänner honom tandagnisslande - men nu varnas han. Västregeringarna kan få allt svårare att förklara varför de ska ge miljarder av skattebetalarnas pengar.

På samma sätt ökar opinionen i många länder mot att sända soldater till ett land utan effektiv ledning.

Hans enda trumfkort är västs rädsla att dagens usla regim ska ersättas av talibaner och al-Qaida.

Höll på talibanerna
Karzai själv har en växlande karriär bakom sig. Han är välutbildad, talar många språk, kommer från en förnäm familj - och var president Bushs man.

Han stod på den muslimska frihetsrörelsen mujahedins sida mot Sovjet ockupation och blev 1992 vice utrikesminister. De följande åren följde ett blodigt inbördeskrig.

Karzai drog sig tillbaka från de stridande krigsherrarna men när talibanerna erövrade landet i mitten av 90-talet uppges han först ha slutit sig till dem men. Detta är aldrig riktigt klarlagt; han uppges dock vara "mycket religiös".

Han har varit anställd på det amerikanska oljebolaget Unocal som ville bygga en pipe-line från Uzbekistan till Pakistan via Afghanistan. Unocal har anklagats för att ha gett stöd åt talibanerna för att säkra projektet.

Den närmaste tiden ska president Obama fatta ett avgörande beslut om Afghanistans framtid. Ska han sända mer trupper? Ska han koncentrera sig på att bara försvara delar av landet? Ska han söka en dialog med "sansade" talibaner? Och kan han få med länderna i Västeuropa på sina planer?

Många undrar om Obamas nya politik förbättrar läget i Afghanistan. Minst lika många frågar sig nog om Karzai kan förvärra det.

Bo Inge Andersson, utrikeskommentator, SVT