Syrien är just nu ett land som håller på att glida in i ett totalt kaos. Och våra källor är ofta opålitliga – vare sig de kommer från oppositionen eller från diktaturregimen.

Ögonvittnen
Orsaken är att det inte finns oberoende källor som kan bekräfta de bulletiner som kommer från de båda sidorna. Journalister från oberoende medier har inte tillträde till Syrien.

Vi är i fallet Syrien beroende av vad ögonvittnen kan berätta på nätet. Men det är svårt att utan ordentlig källkontroll avgöra vad som är sant och vad som kan vara propaganda på olika nivåer.

Svårt att bedöma
Det har länge pågått ett propagandakrig där till exempel oppositionssidan talar om en massaker och regimen hävdar att det är precis tvärtom – att det är oppositionen som är skyldig till övergreppen.

I ett läge där journalistisk praxis kräver att oberoende källor ska ha bekräftat, blir situationen i en del fall mycket besvärlig.

17.000 döda
Det krävs ett tålmodigt arbete för att tolka dessa uttalanden. Ofta går det inte just nu att få fram hela sanningen.

FN-uppgifter talade om 10.000 döda i april, oppositionen uppger att sedan dess har siffran stigit till cirka 17.000 idag. Men vi har inga oberoende källor som direkt kan kontrollera de senare siffrorna.

Hur stark är armén?
I ett sådant läge sprids obekräftade rykten lätt. När man vet så lite, är det lätt att spekulera.

Vi vet till exempel idag inte hur stark den syriska armén är. Vi vet inte hur regimtrogen den är. Först om man vet det kan man bedöma hur länge diktaturregimen kan  överleva.

Meniga deserterar
Det finns nu uppgifter om att 20 generaler har hoppat av i Turkiet. Vi har också fått rapporter om hur allt fler meniga deserterar ur den syriska armén.

Men mycket är beroende på hur specialstyrkor förhåller sig – och den regimtrogna milis som går in i stadesdelar och byar och går till attack sedan arméns helikoptrar och artilleri har inlett angreppet.

Splittrad opposition
Vi vet inte heller hur starka oppositionens styrkor är eller hur de är beväpnade. Förvirring utbröt när båda den oppositionella Fria syriska armén – som är en paraplyorganisation för flera kämpande grupper – och en till synes fristående grupp tog åt sig äran av attentatet mot diktatorn Bashar al-Assads innersta krets i måndags.

Det finns alltså en splittring inom den stridande syriska oppositionen, som bäst visas av att det är tjogtals olika politiska grupperingar som är mot al-Assad – men som inte kan enas sinsemellan.

Ordnade former?
Också den syriska exilorganisationen Syriska nationella rådet är splittrad. Allt detta ökar förvirringen när det gäller information.

Vi vet inte heller hur maktförhållandena nu utvecklar sig inom regimen. Är det sant som en högt uppsatt rysk diplomat säger att al-Assad är beredd att avgå men att det ska ske ”under ordnade former”?

Rysk flottbas nära
Syriens informationsministerium dementerar. Men är detta ändå en trevare från Assad? Något som kan stödja det ryktet är ett yttrande till FN-medlaren Kofi Annan häromveckan, att han skulle vara villig att acceptera en demokratisk övergång.

Ryktet att Assad har flytt till hamnstaden Latakia kan ha en reell bakgrund i att den ryska flottbasen Tartus ligger drygt 12 mil längre söderut. En rysk eskort av al-Assad ut ur landet skulle vara fullt möjlig.

Regimtrogna rädda
Men samtidigt rapporterar nyhetsbyrån Reuters att al-Assad efter attacken har visat upp sig i Damaskus i syrisk tv.

Efter attentatet kan vi anta att alltfler på regimsidan börjar bli rädda. Attentatet visar att det finns krafter inom oppositionen som är beredda att ta till mycket våldsamma metoder.

Enda hoppet
Det betyder att motståndarsidan – regimen – också trappar upp sitt våld. Hoppet om en ”politisk lösning” – det vill säga utan våld – blir dämed mindre. Risken finns för ett blodigt inbördeskrig.

Kanske det enda hoppet just nu är att al-Assad verkligen inser att spelet är slut och får tillfälle att avgå ”under ordnade former”.

Syrien utan al-Assad
Det sätter dock västmakterna och en del arabstater i en pinsam situation: Skulle man bara kunna acceptera att al-Assad får leva vidare i lugn och ro i exil någonstans?  Kommer han att gå fri från anklagelser om krigsförbrytelser?

Och vi kan i dag inte ens ana hur ett Syrien utan Bashar al-Assad skulle se ut.