I dag hölls rättegången mot 37-åriga Andreas Thörn som under nästan två års tid odlade och brukade cannabis mot sin smärta.

Han friades i somras av en oenig tingsrätt i Västerås, som slog fast att Andreas Thörns cannabisbruk var det enda sättet för honom att leva ett drägligt liv.

Åklagaren överklagade dock till Svea hovrätt som i dag tog upp fallet. Domen kommer först om en dryg vecka, 31 mars.

Två nya expertvittnen

Under dagens förhandlingar hade försvaret kallat två expertvittnen som inte var med under förhandlingarna i tingsrätten.  

Dels Claes Hultling, läkare på Karolinska institutet som sedan mitten på 80-talet behandlat ryggmärgsskadade, och som berättade för rätten om hur dåliga moderna smärtläkemedel är på att hjälpa ryggmärgsskadade – dels Fredrik von Kieseritzky, forskare i läkemedelsbranschen, som vittnade om cannabis smärtlindrande potential för nervsmärta hos ryggmärgsskadade.  

Enligt Claes Hultling visar stora vetenskapliga evidensbaserade studier att knappt en femtedel av ryggmärgspatienterna går att behandla med de läkemedel som finns i dag.

– Men 80 procent av all nervsmärta kommer man inte åt. Det är ett veritabelt helvete, ett otroligt bekymmersamt liv. Det handlar inte heller bara om fysiska bekymmer, utan det sätter stora spår i själen, sa Claes Hultling från vittnesbåset.

”Ska ändå dömas”

Åklagare Carin Lantorp var tydlig med att hon i sak inte betvivlade Andreas Thörns berättelse, men att det inte har handlat om någon nödsituation i lagens mening.

– Nödbestämmelsen ska tillämpas restriktivt och vid en akut fara. Självklart är Andreas situation väldigt bekymmersamt, men i lagens mening är det ingen nödsituation. Därför ska han dömas.

Även om Andreas Thörn kommer att dömas i Svea hovrätt kommer han att få ett mildare straff än en frisk person skulle få. Till exempel är både fängelse och samhällstjänst uteslutet. Istället är det villkorlig dom och dagsböter som kan bli aktuellt.

Finns utrymme för tolkning

Andreas Thörns advokat Victor Regnér säger att det skulle vara en smärre sensation om Andreas frias, men framhåller samtidigt att det inte finns något uttryckligt krav på att faran måste vara akut för att nödbestämmelsen ska gälla.

– Vissa dagar var inte faran akut, men de sämsta dagarna fick Andreas åka till sjukhus i ambulans. Hade en frisk person bara för en stund tvingats utstå den smärta som Andreas har känt, skulle den personen vara i akut nöd.

– Man ska även komma ihåg att man inte hade sådana som Andreas i åtanke när lagen skrevs. Rätten om att bestämma över sin egen kropp är också starkare i dag än på 60-talet då lagen infördes, säger Victor Regnér.