Det kanske är svårt att föreställa sig badväder just nu – men i sommar kommer vi att hoppa ner i sjöar och hav, precis som vanligt.
Och precis som vanligt så kommer de giftiga algblomningarna att ta fart och då gäller det att se upp. För om man får i sig det giftiga vattnet kan man bland annat bli illamående och drabbas av kräkningar och diarré.
Anledningen till varför vissa algblomningar blir giftiga överhuvudtaget är att det är ett sätt för de mikroskopiska algerna att skydda sig från att bli uppätna. Men giftigheten kan variera kraftigt, och nu tror sig forskare veta förför.
Fosfortillgången avgör
Det hela beror på hur mycket näring som de får. Det gäller åtminstone för en av de giftiga algarterna, Karenia brevis, som är vanligt förekommande i den mexikanska golfen söder om USA.
Forskarnas nya studie visar nämligen att ju mindre av näringsämnet fosfor som algen får, desto giftigare blir den. Algerna blir upp till sju gånger så giftiga om de får begränsningar i tillgången på fosfor, jämfört med om de får en normal dos fosfor, visar forskarnas experiment.
Resultaten är överraskande eftersom ökningen av gödningsämnen som fosfor som är en starkt bidragande orsak till varför algblomningarna har blivit vanligare i världen.
Men förklaringen till den motsägelsen är att även om halten fosfor är större, så äter den ökande mängden alger ändå till slut upp det mesta ändå. Då sjunker halten fosfor igen och algerna blir giftigare.
Hoppas kunna förutspå algblomningar
Forskarna menar att den här kunskapen kan hjälpa oss att förstå när algblomningarna är som farligast.
– Med den här kunskapen kan man mäta halten fosfor i vattnet och förutspå hur giftig algblomningen kommer att bli. Och på så sätt skydda människor och djur från att utsättas, säger Rance Hardison, en av de amerikanska forskarna bakom studien.
Huruvida det här stämmer för andra giftiga algblomningar, som till exempel de i Sverige, återstår att se. Men om mekanismen gäller för en art så kan den, eller liknande mekanismer, gälla för flera, menar forskarna.
Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.