Möss som saknar genen förblir smala, nästan oavsett hur mycket fet mat de äter. Dessutom tycks de inte utveckla diabetes.

– De är helt resistenta mot fetma orsakad av fet mat, säger Chin-Chung Hui vid University of Toronto, en av forskarna bakom studien.

Upptäckten, som presenteras i tidskriften Nature, visar samtidigt hur komplicerad arvsmassans reglering kan vara.

Forskningens heliga graal

Hittills har forskarna lagt ner mycket energi på en gen vid namn FTO som fram till nu varit den bästa kandidaten till fetmaforskningens ”heliga graal”, det vill säga en enskild gen som kontrollerar huruvida vi går upp av vikt av fet mat eller inte.

Men FTO har inte levt upp till förväntningarna. När genen förändras eller tas bort helt hos försöksdjur förändras inte bara fettet utan hela kroppskonstitutionen.

Forskare från flera länder började då undersöka saken närmare och har nu upptäckt att små delar inuti FTO-genen i själva verket styr en helt annan gen: IRX3, som ligger hundratusentals baspar bort från FTO-genen.

Påfallande smala

När forskarna börjar mixtra med denna gen händer det märkliga saker. Exempelvis är möss som saknar IRX3 påfallande smala. I genomsnitt väger de 30 procent mindre, jämfört med vanliga möss. En förklaring är att frånvaro av IRX3 ökar ämnesomsättningen.

– De går ner i vikt främst genom att de förlorar fett, säger Chin-Chung Hui.

Och när de matas med extra fet mat händer det i princip ingenting, samtidigt som kontrollmössen sväller upp till dubbla sin vikt.

Forskarna tror nu att IRX3 är den nyckel som behövs men som hittills har saknats för att utveckla effektiva läkemedel mot fetma.