Resultaten presenteras i tidskriften Nature och bygger på analyser av fossil från två individer av förmänniskan Australopithecus sediba. Fossilen, som hittades 2008, kommer från Malapagrottan i Sydafrika och har daterats till en ålder av två miljoner år.

Genom att belysa tänderna med pulser av laserljus har forskarna lyckats frigöra kol från tandemaljen hos fossilen, och det är det här kolet som berättar historien om förmänniskornas matpreferenser.

Jämfört med de andra förmänniskofossil som genomgått samma tandanalys så sticker Australopithecus sediba ut rejält. Istället för en föda bestående av gräs och halvgräs, som är det vanliga hos de fossil man tidigare undersökt. Kolet från tänderna pekar istället på att de verkar ha föredragit att mumsa på bark från träd och buskar, samt frukt.

Olika fotosyntes ger svaret

Så hur kan forskarna skilja på vilket kol som kommer från vilken föda? Det hänger samman med att olika växter har olika typer av fotosyntes, och de vanligaste typerna är antingen C3- eller C4-växter. Träd och buskar tillhör C3-växterna och de tropiska gräsen är i allmänhet C4-växter.

De olika typerna av fotosyntes gör att växterna skiljer sig åt när det gäller sammansättning av kolisotoper. Så genom att studera kolisotoperna i tandemaljen kan forskarna alltså skapa sig en bild om vad förmänniskorna stoppade i sig.

- Bristen på spår av C4-växter, och tecken på att de har tuggat på hårda föremål gör de här individernas diet särskilt spännande, säger Paul Sandberg, en av studiens medförfattare.

En udda figur

Bilden av vad våra förfäder egentligen åt har genom de senaste årens förbättrade analysmetoder blivit betydligt mer invecklad. Slutsatsen att Australopithecus sediba hade en mer hårdsmält diet än andra förmänniskor stöds också av analyser som forskarna gjort av de mikroskopiska repor och sprickor som uppkommer i tandens yta när maten tuggas.

Vilken plats Australopithecus sediba har i människans släktträd är fortfarande omdebatterat. Andra analyser av fossilen har som sagt visat på en ålder av två miljoner år. Med avseende på deras matvanor är de dock mer lika de schimpanser som lever på savannen idag. Även de har bark och buskar på menyn – en kost som innehåller både proteiner och lösta sockerarter.

- Det som fascinerar mig är att de här individerna är så udda figurer. Innan var jag ganska övertygad om att våra förfäder fick en annan diet än aporna för omkring fyra miljoner år sedan, men nu är jag inte så säker längre, säger Matt Sponheimer, en av studiens medförfattare.

- Dieten är en av de grundläggande egenskaperna hos en art. Den styr både beteenden och hur arten nischar sig ekologiskt.