Att björndjuren kan överleva stark strålning, vakuum, nedfrysning och uttorkning har fascinerat forskare i över 250 år. Men hur de egentligen lyckas har inte varit helt klarlagt.

Innan antog forskare att trehalos fungerade som ett skydd vid nedfrysning och uttorkning hos björndjuren, men forskning har visat att sockerarten knappt verkar finnas hos dem överhuvudtaget. I stället verkar några viktiga proteiner vara nyckeln till deras framgång.

Ostrukturerade proteiner

Ett forskarlag i vid North Carolina universitetet i USA, undersökte vilka gener som var aktiva hos björndjuren när de torkades ut. Sedan jämfördes de med generna hos några välmående, blöta björndjur.

Då hittade man några särskilda gener som ansvarar för att skapa ett speciell typ av proteiner, som kallas för ostrukturerade proteiner.

Skapar glasstrukturer

Det är de här proteinerna som gör att björndjuren klarar av att överleva i extremt kalla och torra miljöer. Vanligtvis när celler kyls ner så bildas kristaller som förstör cellernas känsliga cellmembran.

Proteinet gör att när björndjuret utsätts för stress, bildas i stället ett glasliknande, välordnat mönster i cellerna, som gör att de klarar att kylas ner. Detta gör också att de kan överleva uttorkning. 

En dröm vore att utnyttja den här kunskapen för att göra oss själva och andra organismer att klara nedfrysning och uttorkning. Forskarna testade därför att sätta in samma gener hos jästsvampar och bakterier, och såg hur de också blev bättre överlevare.

Referens: Thomas C. Boothby et al. Tardigrades use Intrinsically Disordered Proteins to Survive Desiccation. Molecular Cell, 2017. DOI: 10.1016/j.molcel.2017.02.018