Efter 20 års segdragna klimatförhandlingar klubbades världens första globala klimatavtal i lördags klockan 19.26. Efter jubel och djupa suckar av lättnad på flygplatsen Le Bourget utanför Paris menar forskare och experter nu att avtalet markerar en historisk vändpunkt. Men också att det enbart utgör ett skelett som inom kort måste kläs med skarpa åtgärder.
– Optimismen i Paris besegrade spökena från Köpenhamn. Förnuft och moral övervann nationell egoism och levererade ett historiskt klimatavtal, kommenterar Hans Joachim Schellnhuber, chef för tyska Potsdam Institute for Climate Impact Research.
– Avtalet är inte perfekt. Men det sänder en väldigt tydlig signal till världens marknader och investerare. Och budskapet är att fossileran är över: Nu befinner sig världen i en era av omställning, vare sig fossilbranschen vill det eller inte, menar den inflytelserike brittiske solentreprenören Jeremy Leggett.
– Det här historiska avtalet pekar ut en riktning för världen. Dagens klimatambition är ett golv. Från och med imorgon måste arbetet starta att höja ambitionsnivån, säger Niklas Höhne, professor verksam vid New Climate Institute.
1,5-gradersmål den stora överraskningen
Överenskommelsen i Paris består av två delar. Dels ett 20-sidigt beslut om vad världen skall göra fram till 2020, dels den 12-sidiga text som utgör själva Parisavtalet. Avtalet är legalt bindande och börjar gälla från 2020, när 55 länder med 55 procent av världens utsläpp ratificerat det.
Den stora överraskningen är avtalets långsiktiga mål. Tidigare har världens länder sagt att man ska hålla jordens uppvärmning under 2 grader. I Parisavtalet skärps målet till ”väl under 2 grader” och ”ansträngningar” för att klara 1,5 grader.
– Det här är kanske den mest anmärkningsvärda delen av avtalet, säger Bill Hare i forskningsinitiativet Climate Action Tracker.
Del av förhandlingsspelet
Skärpningen är ett resultat av förhandlingsspelet. Flera små önationer och fattiga utvecklingsländer har länge krävt att smärtgränsen sätts vid 1,5 grader. I Paris fick man stöd av oväntat många – däribland tungviktarna EU och USA. Gruppen kallades ”koalitionen för höga ambitioner” och fick till slut ett avgörande inflytande.
– Det är ett historiskt ögonblick. Det här gör att mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn kan få en framtid hemma utan att behöva lämna sitt land. Det är ett budskap jag bär med mig hem med stolthet, berättade en rörd Tony de Brum, utrikesminister för Marshallöarna.
Koalitionen för höga ambitioner handlade lika mycket om att spräcka skiljelinjen mellan rika och fattiga länder som 1,5-gradersmålet. Men det faktum att 1,5 grader nu satts på pränt kan få stora konsekvenser. Siffran kommer sannolikt lyftas av världens miljörörelser, inte minst inom EU, med krav på skärpta klimatmål.
– Man kan säga att världssamfundet erkänt att riskerna med den globala uppvärmningen är större än man tidigare sagt, och att vetenskapens stöd för brådskande åtgärder är starkare, menar Bill Hare.
Ramverk för att skala upp klimatambitionerna
Skelettet och grundbulten i Parisavtalet är en mekanism för hur världen stegvis ska skala upp sina klimatambitioner. Principen är att bygga underifrån. Världens länder rapporterar själva in sina nationella klimatplaner. Processen har redan inletts på frivillig basis inför toppmötet i Paris. 185 länder har lämnat in sina klimatplaner fram till 2030.
– Det här är nyckeln i Parisavtalet. Det har brutit upp tidigare låsningar och satt igång en process för att ställa om över hela världen. Klimatplanerna har gjort Parisavtalet till en framgång redan innan det träder ikraft. Plötsligt har man börjat tala om omställning som en möjlighet och inte ett hot, menar Björn-Ola Linnér vid Linköpings universitet.
Klimatplanerna ligger utanför själva avtalet, i ett offentligt register. Allt för att göra det möjligt för USA att acceptera avtalet. Annars skulle det behöva passera USA:s kongress – och sannolikt blockeras av den republikanska majoriteten.
Vart femte år ska klimatplanerna summeras, ses över och om möjligt skärpas. I ett första steg 2018, redan innan avtalet träder ikraft. Därefter 2023.
Långt ifrån 2-gradersmålet
Samtidigt är det uppenbart att dagens nationella klimatplaner är helt otillräckliga.
– Även om avtalet är historiskt så kommer utmaningen att uppfylla det dominera hela 2000-talet. De löften om utsläppsminskningar fram till 2030 som världens länder hittills gett är långtifrån vad som krävs för att klara 2-gradersmålet, för att inte tala om 1,5 grader, säger Bill Hare.
Även om alla klimatplaner uppfylls så kommer världens utsläpp fortsätta växa till 2030, och leda till ungefär 3 graders uppvärmning. För att klara 2-gradersmålet måste utsläppen egentligen nå sitt max senast 2020. För 1,5 grader borde dom minska redan nu. Ju längre tiden går, desto mer måste världen luta sig mot osäkra tekniska möjligheter att i framtiden suga koldioxid ur atmosfären i stor skala.
– Det är ett vågspel. Det handlar om tekniker som ingen vet om de kan fungera i stor skala, säger Niklas Höhne.
– Fram till 2025 är det fortfarande möjligt att överbrygga gapet. Men 2030 har utsläppen hunnit växa så mycket att inte längre går. I praktiken har vi ungefär 5 år på oss vända utvecklingen. Senast 2020 måste världens klimatplaner ha skärpts, konstaterar Bill Hare.
Motsägelsefullt avtal
Kontrasten mellan de ambitiösa målen om 2- och 1,5 grader och världens otillräckliga klimatplaner ledde till skarpa reaktioner från en rad ledande klimatforskare under Parismötet.
– Avtalets retorik och förhoppningar leder inte till dom utsläppsminskningar världen behöver, kritiserade den brittiske klimatforskaren Kevin Anderson.
Forskarna vände sig mot att oljeländer som Saudiarabien blockerade alla försök att föra in vetenskapligt baserade siffror för hur mycket utsläppen måste minska fram till 2050. Ord som ”fossila utsläpp”, ”kol” eller ”olja” nämns inte alls i avtalet.
– Egentligen bygger avtalet på att det i framtiden ska finnas tekniker som kan suga koldioxid ur atmosfären i stor skala. Utan såna är 1,5-gradersmålet omöjligt. Och det finns bara en liten chans att hålla uppvärmningen under 2 grader. Men det kräver utsläppsminskningar på en helt annan nivå än vad som diskuterats i Paris, menar Kevin Anderson.
Vem ska täppa till utsläppsgapet?
Beräkningar visar att EU och USA skulle behöva fördubbla sina ansträngningar till 2030 för att 2-gradersmålet skall vara möjligt. I EU:s fall från 40 till 70-80 procents utsläppsminskningar. För 1,5 grader måste de fossila utsläppen mer eller mindre utraderas. Dessutom behövs avsevärda summor från den rika världen för att skala upp klimatåtgärderna i världens utvecklingsländer.
Den svåraste nöten att knäcka i Paris handlade om vem som bär huvudansvaret för att täppa till utsläppsgapet – och vem som ska betala för världens klimatomställning.
Rika länder som USA har länge pressat på för att luckra upp den gränsdragning mellan rika och fattiga länder som gjordes när klimatförhandlingarna inleddes. Medan tillväxtjättar som Kina, Malaysia och Indien stridit hårt för att upprätthålla skiljelinjen.
– I onsdags var vi extremt oroliga. Positionerna var helt låsta. Sen började det hända saker när förhandlingarna fördes upp på högre nivå, berättar EU:s miljökommissionär Miguel Arias Cañeta.
Ordet som höll på att spräcka avtalet
Förhandlingarna pågick långt in på lördagsmorgonen. En nyckel blev att lyfta ut ett löfte att den rika världens ska skala upp sin klimatfinansiering till fattiga länder från 100 miljarder dollar per år 2020 ur själva avtalet. Allt för att undvika problem i USA:s kongress.
Ändå höll allt på att snubbla på ett enda ord. I den avtalstext som slutligen presenterades stod att den rika världen ”skall” gå före med utsläppsminskningar – ett legalt bindande ord som USA inte kan acceptera.
Under en knapp timmes tid fastnade jublet i halsen i Paris. Vad som egentligen hände råder det delade meningar om. Det franska ordförandeskapet hävdar att det handlade om ett misstag – att det egentligen skulle stått ”bör” i texten. Meningen ändrades tillsammans med några slarvfel och avtalet klubbades snabbt igenom.
Kritik från utvecklingsländer
– Kom igen. Det var inget misstag. Det var som en drönarattack. Först attackerar dom, sen säger dom att det var ett misstag. Vi diskuterade dom här sakerna under sista natten, dundrade Malaysias chefsförhandlare Gurdial Singh.
I avtalet sägs nu att den rika världens länder ”bör” gå före. I princip kvarstår uppdelningen rika och fattiga länder – men den har luckrats upp. De rika har huvudansvaret. Men någon benhård lista över vilka som är utvecklingsländer och utvecklade länder finns inte längre.
Många ser resultatet som en någorlunda kompromiss. Men det finns också flera kritiska röster från världens utvecklingsländer.
– Den rika världen har kommit undan utan legalt bindande mål. Framför allt har man utraderat alla referenser till historiska utsläpp. Det försvagar de rika ländernas ansvar rejält, menar den indiske miljökämpen Sunita Narain.
Förnybar energi hoppet
Det största hoppet att världen trots allt ska klara att hålla jordens uppvärmning under 2 grader stavades i Paris förnybar energi. Snabba prisfall och snabb utbyggnad för sol och vind har följts av en likartad utveckling för elbilar och batteriteknik. Bland forskare talas om ett paradigmskifte för energibranschen. Och många hoppas nu att Parisavtalet ska ge utvecklingen extra skjuts.
– Parisavtalet har sänt ut en signal som knappast går att misstolka. Världen är på väg att ställa om. Nu gäller det att företag och investerare tar till sig av budskapet, säger Jeremy Leggett.
– Världen befinner sig vid ett vägskäl. Vi har möjlighet att investera massivt i en värld som inte längre behöver fossil energi. Eller så fortsätter vi investera i fossilt. De besluten fattas idag. Inte om fem eller tio år utan idag, säger Niklas Höhne.
– Om Parisavtalet omsätts på allvar så kommer världsekonomin fasa ut de fossila bränslena till mitten av det här århundradet. Dagens klimatplaner är otillräckliga och ambitionsnivån måste höjas inom några få år. Men det här är en vändpunkt för världen, början på en stor omställning mot hållbarhet, menar Hans Joachim Schellnhuber.
Kevin Anderson tror inte att en den förnybara revolutionen. Enligt honom måste de rika i världen också inom kort behöva konsumera betydligt mindre energi.
– Om världen ska klara att hålla sig under 2 grader så måste vi vara betydligt mer ärliga med hur omfattande utmaningar vi står inför. Det handlar om utsläppsminskningar som är betydligt större än vad som talats om i Paris. Om inte så kommer alla välmenande mål snart att vara grusade.