En majoritet av de svenska kvinnorna, cirka 80 procent, deltar i screening vart tredje år för cellprovtagning av livmoderhalscancer. Syftet är att upptäcka cellförändringar som på sikt kan utvecklas till cancer.

Att screeningen upptäcker cellförändringar och på så sätt förhindrar ett antal cancerfall varje år är odiskutabelt, men screening till trots drabbas ett antal kvinnor av cancer i alla fall.

. Det vi nu kan visa är att prognosen för dessa kvinnor är betydligt bättre än för drabbade kvinnor som inte deltagit i screening, säger Pär Sparén, professor på Karolinska institutet i Huddinge.

Anledningen till det, berättar han, är att cancern hos dessa kvinnor inte hunnit lika långt som hos kvinnor som inte gått på regelbundna provtagningar.

– Det är ett viktigt budskap till alla de kvinnor som väljer att inte delta i screeningprogrammet av rädsla för att man ska upptäcka cancer.

I den aktuella studien, som publiceras i British Medical Journal, har Pär Sparén och hans kollegor undersökt samtliga fall av livmoderhalscancer i Sverige mellan 1999 och 2001, sammanlagt 1 230 fall. Under uppföljningstiden, som i snitt var 8,5 år, dog 373 av dessa kvinnor.

– Av de symtomfria kvinnor vars cancer upptäcktes i samband med screeningtillfället botades 92 procent. Det vill säga deras risk att dö blev densamma som för friska kvinnor i motsvarande ålder.
För kvinnor som deltog i screening, men vilkas cancer upptäcktes på grund av symtom, botades 74 procent. Motsvarande siffra för kvinnor som inte deltog i screening vara dock bara 60 procent.

– Chansen att överleva är alltså betydligt bättre om kvinnan deltar i screeningprogrammet, än om hon inte gör det.

Johan Nilsson/TT