Trots att man länge diskuterat och uppmärksammat klimatförändringarvar det inte förrän på 1980-talet som frågan fick en politiskdagordning. Anledningarna tros vara en svängning i opinionen, enökad popularisering av klimatforskning samt en rad väderomslag somgjorde allmänheten extra uppmärksam på debatten kringklimatförändringar.
År 1988 sponsrade Förenta Nationerna (FN) enklimatkonferens i Toronto, Kanada. Samma år meddelar även FN attklimatet är en angelägenhet för mänskligheten och bildar samtidigt en klimatpanel som har till uppgift att samla och utvärderaklimatvetenskap, effekter och möjliga åtgärdsstrategier.
Klimatkonventionen gör entré
Några år senare, 1992, hålls etttoppmöte i Rio de Janeiro i Brasilien. Här antar man för förstagången en konvention som ska jobba mot internationellaklimatförhandlingar. Det kallas FN:s ramkonvention, UNFCCC, och hartill uppgift att stabilisera mängden växthusgaser i atmosfären föratt förhindra farliga klimatförändringar. Två år senare börjarkonventionen att gälla.
Samtliga länder som då går med påkonventionen beslutar även att årligen samlas för att diskuteraklimatet. Det är dessa möten, som förkortas COP (Conference ofParties), som årligen samlar världens länder och som vi idagbenämner klimatmöten. Det som beslutas på dessa möten styrkonventionens arbete.
Första klimatmötet i Kyoto
Anledningarna tillatt den japanska staden Kyoto ofta nämns i samband medklimatförhandlingar är att det allra första klimatmötet, COP1,hölls i staden. Här antog man också det allra första avtalet,Kyotoprotokollet, där man sammanfattade de internationellaklimatmålen.
Till skillnad från den tidigare klimatkonventionen såblev Kyotoprotokollet det första juridiskt bindande avtalet.Protokollet sammanfattar mål om att sänka utsläppen av koldioxidoch fem andra växthusgaser med i genomsnitt 5,2 procent jämfört medde nivåer som fanns 1990. Förhandlingarna tog tid och inte förrän2005 enades man om avtalet.
Resultatet blev att 38 industrialiseradeländer gick med på sänkningen. I ett första delmål skulleminskningen av utsläpp göras under perioden 2008 till 2012. Vid deefterföljande klimatmötena diskuterades hur man skulle ersättaKyotoprotokollet. Det dröjde länge innan man kunde enas om ettbeslut. Vid klimatmötet i Doha, 2011, togs beslut om att iställetförlänga avtalet till 2020.
Klimatmötet i Paris
I och med attKyotoavtalet löper ut 2020 har årets klimatmöte i Paris fått enextra viktig roll. Nu ska länderna enas om ett nytt globaltklimatavtal som ska gälla från år 2020. Framförallt vill man nudiskutera hur länder dels ska anstränga sig mer och dels hurklimatplanerna faktiskt ska genomföras. Genom att man låtitländerna själva få lägga fram förslag hoppas man på bättreresultat och att målen ska nås. Förväntningarna är höga och framförallthoppas man att mötet ska resultera i fler beslut än vad mötet iKöpenhamn åstadkom.