Information från rutnätscellerna kombineras med information från platscellerna och bildar ett komplett positioneringssystem som verkar fungera likadant i människor som i råttor. Foto: Grafik: Mikael Cronqvist

Därför får vår inre karta nobelpriset

Uppdaterad
Publicerad

Hur kommer det sig att man ofta har en känsla för var i ett rum man befinner sig, även när det är helt mörkt? Och hur kan vi hitta från en plats till en annan när vi bara har tittat på kartan en gång? Det har årets nobelpristagare i fysiologi tagit reda på.

Det lite diffusa begreppet ”lokalsinne” har plötsligt blivit klarare. Årets nobelpris i medicin eller fysiologi gick till en amerikan och två norrmän som löst ett problem som sysselsatt forskare och filosofer i århundraden. De har lyckats förklara hur hjärnan skapar en karta av rummet som omger oss, och gör det möjligt för oss att hitta vägen i en komplicerad omgivning.

Det är den amerikanske forskaren John O’Keefe och det norska paret May-Britt Moser och Edvard I. Moser som har tagit reda på hur vår inre gps fungerar. De båda nobelpristagarna har gjort varsin enastående upptäckt som tillsammans förklarar hur hjärnans positioneringssystem fungerar.

Nobelpriset 2014

Hjärnans orienteringscentrum

På var sin sida, i hjärnans tinninglober, sitter den del av hjärnan som heter hippocampus. Här bildas nya minnen och vår förmåga att orientera oss i rummet styrs härifrån. Skador på hippocampus leder ofta till demenssjukdomar, som Alzheimers sjukdom.

Redan 1971 upptäckte John O’Keefe att vissa nervceller i en råttas hippocampus aktiverades varje gång råttan befann sig på en viss plats i rummet. Andra nervceller aktiverades när råttan befann sig på andra platser. Det verkade alltså som att råttan hade en slags inre karta över omgivningen som den kunde navigera efter. O’Keefe kallade dessa celler för platsceller.

Man hade dock sett att de här cellerna verkade få information från ett område i hjärnbarken som låg precis intill. 2005 upptäckte så det norska paret May-Britt och Edvard I. Moser att det fanns celler i detta närbelägna område som aktiverades varje gång råttan passerade vissa punkter i rummet. Punkterna bildade tillsammans ett sexkantigt mönster som visade sig utgöra ett koordinatsystem. Paret Moser kallade cellerna för rutnätsceller.

När information från rutnätscellerna kombineras med celler som registrerar huvudets riktning och rummets gränser och sammanställs med platscellernas karta skapas ett komplett positioneringssystem i hjärnan. Denna inre GPS gör att råttan hela tiden vet var i rummet den befinner sig. Även om forskningen är gjord på möss har den också stor betydelse för människor eftersom samma typ av hjärnstrukturer finns hos oss.

Skrällen på Nobel Forum

Som vanligt har det gissats och tippats mycket kring vem eller vilka som ska få årets nobelpris, men i princip ingen har gissat på det här. Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet och ledamot i Nobelförsamlingen, tycker att forskningen som tilldelats årets nobelpris är banbrytande.

– Den er oss en förståelse för vår rumsuppfattning och hur symptomen vid Alzheimers sjukdom fungerar. Det jag själv tycker är mest spännande är det platsberoende minnet, det vill säga hur vi kodar in ett minne av en händelse vi varit med om så att det blir kopplat till en viss plats.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Nobelpriset 2014

Mer i ämnet