Inuiternas hemtrakter sträcker sig ända från Alaska till Grönland på norra halvklotet. På dessa platser kan det på vinterhalvåret bli så kallt som -40 grader, och anledningen till att inuiterna genom årtusenden har varit så framgångsrika i den här extrema kylan kan ligga i generna.

Det menar i alla fall Rasmus Nielsen, professor i förenande biologi vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien, och en av forskarna bakom den nya studien. Där visar han och hans kollegor hur inuiter och ursprungsbefolkning från Nordamerika kan ha klarat kylan bättre tack vara en specifik gen – en gen som de fått av den nu utdöda denisovamänniskorna, som var nära släkt med neandertalare.

Genen kallas TBX15 och har i tidigare studier kopplats till det som kallas för bruna fettceller. Dessa fettceller använder mycket energi och genererar mycket värme, vilket alltså kan vara en av anledningarna till att den är så frekvent just hos människor som lever på kalla breddgrader.

– Antagligen har den här varianten introducerats i vår arvsmassa för 20 000 – 40 000 år sedan, och gynnats genom evolutionen. Var någonstans genutbytet skulle kunna ha ägt rum är betydligt svårare att säga eftersom vi än så länge bara har ett enda spår från dessa denisovamänniskor: en bit av ett finger och en tand från en grotta i Sibirien, säger Rasmus Nielsen.

För andra människogrupper idag som lever på varmare breddgrader är genen inte lika vanlig.

En av två viktiga gener

Rasmus Nielsen har tidigare varit med och kartlagt en annan gen som är väldigt frekvent hos just inuiter och som gör att de kan tillgodogöra sig omega-3-fetter lättare – något som återfinns mycket i exempelvis fisk.

Men nu fortsätter arbetet med att försöka få bättre kunskap om vilken roll TBX15-genen från denisovamänniskan har spelat.

– Vi vill lära oss mer om hur den här och andra gener som dagens människor har plockat upp från andra grupper av människor i vår utveckling, och hur de gynnats av det. Överhuvudtaget kan vi lära oss mycket om hur olika grupper har anpassats sig till sin miljö beroende på vad de haft för gener. Ju mer vi studerar dessa gener desto mer kan vi dessutom lära oss om hur de påverkar vår hälsa och om hur olika dieter är bättre anpassade till olika folkgrupper, säger Rasmus Nielsen.

Referens: Fernando Racimo et al. Archaic adaptive introgression in TBX15/WARS2. Molecular Biology and Evolution, 2016.