Fruktos och glukos är två av de vanligaste sockertyperna i det vi äter. Glukos finns naturligt i många livsmedel och är den sockerart som till exempel vanlig pasta bryts ner till i kroppen. Därför behöver vi inte få i oss något tillsatt socker. Fruktos, eller fruktsocker, finns naturligt i frukt men tillsätts också i stor utsträckning som sötningsmedel i de flesta söta livsmedel. Vanligt strösocker består till ungefär lika delar av fruktos och glukos.

Amerikanska forskare har nu testat hur de två sockertyperna påverkar vår aptit. Resultaten visar att fruktos inte skapar samma mättande effekt som glukos eftersom det inte stimulerar hjärnan att säga till oss att sluta äta. Istället stimulerar den de delar av hjärnan som reglerar aptiten och är del av vårt belöningssystem, och uppmuntrar oss att äta ännu mer.

– Fruktos är problematiskt eftersom det används i så stor utsträckning i vår livsmedelsindustri då det är mycket sötare i smaken än glukos. Men fruktosen frisätter inte insulin på samma sätt när vi äter det, och det kommer ingen signal att sluta äta, säger Christian Benedict, docent i neurovetenskap som forskar på aptitreglering vid Uppsala universitet.

Lockar att fortsätta äta

När vi äter frigörs insulin som underlättar upptaget av glukos och när det når hjärnan reducerar det aktiviteten i de områden som kontrollerar aptiten. När man har ätit och fått i sig tillräckligt med energi ska dessa områden vara inaktiverade för att signalera att vi borde sluta äta. Men fruktosen gör alltså inte detta, utan lockar oss att fortsätta, trots att glukos och fruktos har samma kaloriinnehåll.

I studien undersökte forskarna 24 försökspersoner med magnetkamera för att se vad som hände i deras hjärnor när de hade druckit drycker sötade med antingen fruktos eller glukos. Efter att de druckit fick de se bilder på kaloririk mat och bedöma hur sugna de var på maten och hur hungriga de kände sig. När de hade intagit fruktos rapporterade de större hunger och visade mer aktivitet i hjärnans känslocentrum när de såg matbilderna jämfört med efter glukosintag.

Försökspersonerna erbjöds också en belöning i form av pengar om de avstod från den onyttiga maten i en timme. När deltagarna druckit fruktos visade de större villighet att offra pengarna för att få äta maten direkt jämfört med glukos.

– Den här studien är väldigt intressant för den ger oss en ny pusselbit. Vi har vetat att det är ett problem att äta för mycket fruktos men inte varför fruktos gör att man inte kan sluta äta. Man förstår nu att det beror på att fruktos inte har samma effekt på hjärnan, säger Christian Benedict. 

Amerikaniserad livsstil

Förutom att fruktos kan leda till övervikt med tillhörande problematik, kan för stora mängder också vara farligt för levern. Eftersom fruktosen måste gå genom levern för att tas upp av kroppen kan man utveckla fettlever om man får i sig för mycket.

Fruktos tillsätts i allt större utsträckning i våra livsmedel, framför allt godis och andra sötsaker. Christian Benedict tror att det delvis beror på vår amerikaniserade livsstil.

– USA har en gigantisk majsindustri och där tillverkas corn syrup som processas och får ett mycket högt innehåll av fruktos. Det tillsätts sedan i väldigt många livsmedel. I Sverige kan man se denna ingrediens som HFCS (high fructose corn syrup) på innehållsförteckningen, säger han.

Men Christian Benedict vill inte rekommendera någon att sluta äta frukt, eftersom det har många goda effekter på hälsan och är en bra ersättning för godis. Eftersom frukt också innehåller mycket vatten måste man äta väldigt stora mängder för att det ska vara skadligt. Ett halvt kilo frukt motsvarar fruktosen i fem godisbitar. Faran ligger istället i det tillsatta sockret.

– Mitt bästa tips är att kolla ingredienser på den mat man köper, och kolla speciellt efter HFCS. Men bäst av allt är att köpa naturliga råvaror och laga sin mat från grunden. Då vet man att det inte finns artificiella tillsatser och sötningsmedel. 

Studien publiceras i veckans nummer av tidskriften PNAS.