Efter att ha tillbringat några dagar med att intervjua fetmaforskare i Göteborg är jag på väg hemåt. Jag står i kön för att betala för en flaska vatten i tax-free butiken på Landvetters flygplats, och hör hur kassörskan frågar en kund några steg framför mig om denne inte ska köpa en chokladbit, också. Varje kund som betalar får frågan med en robotrösts envetenhet, och när det är min tur att betala landar min blick på en skylt bredvid kassan och jag läser: 

”Om kassörskan glömmer att ge dig erbjudandet om att få en twix för tio kronor så får du en gratis.” Och ungefär där erbjuder mig kassörskan att för bara tio kronor får en chokladbit bestående av 66 procent kolhydrater och 21 procent fett och fem procent protein. Det är en sockrad energibomb som ligger där vid kassan och lockar trötta kroppar och stressade hjärnor som behöver en kvick fix innan de stiger på planet mot nästa destination.   

Överflöd som gör oss sjuka  

När begäret vill ha och börjar sukta, då är det svårt att stå emot, och marknadsföringen gör allt för att jag ska falla till föga. Det visade sig helt omöjligt att bara köpa en flaska vatten utan att också bli extremt medveten om att jag också kunde få ett stycke onyttig choklad, för bara tio kronor och helt gratis om kassörskan glömde fråga!  

För mig tycktes reklamkuppen i kassan på Landvetters flygplats rent diabolisk. De fetmaforskare som jag precis hade träffat var alla rörande överens om att överflödet av lätt tillgänglig mat och sötsaker gör hela världen sjuk.     

I dag finns det för första gången fler människor i världen som lider av fetma än vad det finns underviktiga. Forskarna kallar det för en global fetma-epidemi, och i dess spår följer diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och till och med depression. Om utvecklingen fortsätter i den här takten beräknas var fjärde svensk lida av fetma år 2025.

Glass till frukost  

Går epidemin att hejda? Forskarna vet inte. Vad kan vi göra? Kanske en väg skulle kunna vara att göra något åt föreställningen av vad det goda livet innebär, och att det inte behöver associeras med sockrad och fet mat, inte ens när man är på semester. Helgen efter min göteborgsresa bläddrade jag igenom en av de stora charterbolagens resespecial 2016 som kom som bilaga till morgontidningen. Däri finns ett citat av Elsa 7 år:   

Glass till frukost: I restaurangen kunde jag och Ester hämta maten själv och jag fick äta pizza och glass flera gånger varje dag. Ibland åt jag glass direkt efter frukost!    

Charterresor säljs alltså genom att locka med glass och pizza-diet. Men glass och pizza hela dagen är inte alls bra för Elsa 7 år. Det är faktiskt rena barnmisshandeln.  

Nu tycker jag inte att Elsa ska avstå från varken glass eller pizza då och då. Vad som gör mig alldeles häpen är att med all kunskap som finns idag om vad söt och fet mat gör med vår hälsa så används glass och pizza-diet ändå som symbol för det goda livet. Det är vad vi unnar oss när vi mår som bäst, när vi umgås med familjen och kompisar, då solen skiner och vi badar hela dagen.  

Fetma-epidemin är ett globalt samhällsproblem. Det går inte att lösa genom att enskilda individer genomgår tuffa dieter som är extremt svåra att hålla. Vi behöver hjälpas åt, men hur? 

Se Vetenskapens Värld i kväll om den globala fetmaepidemin. 20.00 SVT2