Hur det gick till när dinosaurierna försvann har länge varit en kontroversiell fråga i forskarvärlden. Tidigare trodde man att dinosauriernas liv blomstrade hela vägen fram tills de blev bortsvepta av den enorma asteroidens effekter för 66 millioner år sedan. Men nu presenteras ny forskning som med hjälp av fossilarkiven visar att fler dinosaurier dog än det kom nya redan 50 miljoner år innan asteroiden slog till.
Denna teori har funnits sedan 80-talet men då den mest har baserat sig på magkänsla är det många som inte trott på den. Paleontologen Thomas Mörs har dock aldrig tvekat och är glad att det nu finns studier som har räknat på detta.
– Den här studien har verkligen gjort det kvantitativt. Och till och med kollat på relationen mellan nya arter och försvunna arter. Mycket intressant, säger Thomas Mörs.
De långhalsade jättarnas förlust
Dinosaurierna minskade över lag i antal men det var inte exakt samma mönster hos alla arter. Till exempel så var de långhalsade jättarna, sauropoder, de som snabbast sjönk i antal medan theropoder, som bland annat köttätaren Tyrannosaurus rex tillhörde, hade en mer graduerande nedgång. Många paleontologer anser att dagens fåglar härstammar från just theropoder, vilket skulle innebära att de än idag inte är utdöda.
Thomas Mörs menar att det är diversitet som är nyckeln i det hela. Det betyder att ju fler individer det finns av samma art, desto mer variation finns det hos arten och den har större chans för att anpassa sig och överleva. Om antalet individer minskar och det blir lägre variation hos arten har den enklare för att dö ut.
– Det finns ofta de som gynnas när andra missgynnas. I den här studien pratar de också om två växtätande dinosauriegrupper som fick högre diversitet. Kollar man på alla dinosaurier så märktes dock inte denna ökning, säger Thomas Mörs.
Vad hade förändrats?
Även om asteroiden kan ha varit den sista spiken i kistan var det något annat som hindrade dinosaurierna från att utveckla nya arter i en tillräckligt snabb takt. Faktorer som att kontinentplattorna började separera, ständiga vulkanutbrott och andra ekologiska faktorer kan ha påverkat denna förlust av dinosaurier.
Thomas Mörs menar att det fanns gott om olika förändringar i både klimatet och vegetationen som kan förklara detta. Det kom bland annat nya blomväxter under kritperioden vilket många anser blev ett problem för dinosaurier som inte kunde äta dem.
– Det blev ett stort problem för de jättestora växtätande dinosaurierna. Den lilla grupp som inte blev negativt påverkade av den nya växtligheten utvecklade ett system då de tuggade maten, ungefär som vi gör idag, säger Thomas Mörs.
Den sjätte utdöendevågen
Thomas Mörs menar att det här tydligt visar att en grupp som inte längre har så hög diversitet som tidigare enkelt dör av en enda stor katastrof. Detta är en lärdom som även vi idag kan ha nytta av.
– Många forskare säger att vi just nu lever i den sjätte stora utdöendevågen. Det blir en stor fara för de grupper av djurarter som idag har lägre diversitet, säger Thomas Mörs. Kanske går de samma öde till mötes som de långhalsade jättarna.