Fotot visar uppskjutningen av TEXUS-50, efterföljaren till den raket som studien bygger på. Foto: DLR Picture

DNA överlevde utanpå rymdraket

Uppdaterad
Publicerad

Trots extrem värme, strålning och vakuum överlevde DNA som placerats på en rymdraket. Forskare tror att resultaten har betydelse för framtida rymdexpeditioner.

Det var när forskare vid universitetet i Zürich testade en ny forskningsmetod som upptäckten gjordes, och resultaten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PLOS One.

Experimentet gick ut på att DNA från streptokock-bakterier smetades ut på tre olika platser på raketen TEXUS-49, som skickades ut på en snabbvisit i rymden år 2011.

DNA:t var resistent mot antibiotika, och forskarna ville se om denna funktion kunde finnas kvar efter påfrestningarna av en rymdfärd.

Vakuum och 1000 grader

Resan var över på lite drygt tolv minuter, men raketen hade redan då hunnit vara uppe och vända utanför atmosfären, och utsatts för både vakuum och rymdstrålning. På väg tillbaka in i atmosfären gjorde luftfriktionen att raketens yta och DNA:t under en kort tid utsattes för temperaturer uppemot 1000 grader.

Trots det kunde forskarna hitta spår av liv på alla tre platser där den biologiska massan smetats ut. Bäst bevarat var DNA som hamnat i gängorna i skruvar på raketens utsida, där 53 procent av DNA:t fortfarande hade kvar sin resistens mot antibiotika.

– Vi blev helt förvånade. Det var egentligen bara ett teknologiskt test för att se hur vår metod fungerade, men vi hade aldrig förväntat oss att så mycket DNA skulle överleva, säger professorerna Cora Thiel och Oliver Ullrich i ett pressmeddelande.

”Svårt att ta död på”

Albert Nummelin, svensk doktor i astronomi, har tagit del av studien.

– Det visar att det kan vara svårt att ta död på DNA, och att en rymdfärd inte nödvändigtvis steriliserar en rymdsond som skickas iväg, säger han.

Han förklarar att liknande studier har gjorts förr, och att kunskapen från dessa har betydelse för rymdsonder som skickas från jorden till andra planeter och månar.

– När man till exempel skickar sonder till Mars för att leta liv så har man problem med framåtkontamination, alltså att sonden bär med sig jordiska livsformer på kapselns hölje och instrument, säger Albert Nummelin.

Det kan innebära att livsformer som ”hittas” på andra planeter egentligen är sådana som tagits med från jorden.

Livet på jorden kan ha kommit från rymden

– Och sen finns det vilda hypoteser att livet på jorden förts hit med kometer, och sett i ljuset av det är den här studien intressant, säger han.

För att liv ska överleva en sådan resa krävs att biologiska molekyler är ordentligt stryktåliga.

– Men en mer sansad teori är enligt mig att kometer och meteoriter tillförde kolstrukturer till jorden, och dessa blev sedan byggstenar som livet utvecklades ifrån.

Munskydd och handskar

Det internationella rymdorganet Cospar är måna om att rymdexpeditioner till andra himlakroppar är steriliserade.

– Det är munskydd och handskar som gäller när rymdsonder byggs. Särskilt de som ska landa på ytan, eftersom man inte vill att de ska ta med sig liv från jorden.

Men det är skillnad på vart landaren ska landa.

– När vi skickar saken till månen är det inte så noga, för vi vet att den är död. Till andra platser, som Mars och Europa (en av Jupiters månar) är det mer relevant att hålla god hygien, säger Albert Nummelin.

Djur i rymden

För några år sedan blev björndjuren, eller trögkrypare som de också kallas, första djuret att överleva en rymdresa utan dräkt. De steg dock upp i en kapsel, och befann sig alltså inte på utsidan av en rymdraket.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.