Forskarna har undersökt ett område på flera tusen kvadratkilometer. I studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE, samlade forskarna in data bland annat med hjälp av observationer från personer på marken som arbetar med att underhålla skogen. Olika typer av GPS-instrument var också viktiga verktyg.

– Även om sådana här siffror alltid kommer vara ungefärliga, är det ingen tvekan om att den östliga landgorillan har reducerats oerhört i antal på bara en generation, säger Katerina Guschanski, forskarassistent i zooekologi vid Uppsala universitet.

Andra Kongokriget ligger bakom

Den östliga låglandsgorillan är en underart bland gorillaaporna och lever i den Demokratiska republiken Kongo. Anledningen till den dramatiska minskningen beror med största sannolikhet på kriget som utspelats i och omkring Kongo, och som utbröt 1998 och varade till 2003.

Även om kriget officiellt är över, råder det fortfarande konflikter. Framförallt i regionen där den östliga låglandsgorillan har sitt hem. Det beror främst på att det också är ett område med stora mängder naturtillgångar.

Under kriget var detta en viktig plats att ha kontroll över, och många människor befann sig långt inne i djungeln utan att kunna få mat utifrån. Gorillorna blev då ett tacksamt byte eftersom de är relativt lätta att jaga och ger mycket kött.

Fortfarande är just den här regionen inte tillräckligt stabiliserad vilket spiller över på gorillorna.

– För att vända kurvan måste man nå ut till människor som bor i området. Men så länge det råder konflikter är det oerhört svårt. Konflikterna måste upphöra, både för landets skull men också för naturens skull, säger Katerina Guschanski.

Ökande utrotningstakt

I takt med att en population som den med de östliga låglandsgorillorna minskar, minskar också den genetiska variationen hos arten. Om det går riktigt illa, och en grupp gorillor blir helt avskärmade, kan det på sikt leda till allvarliga former av incest.

Om det inträffar kommer nästa generation bli betydligt mindre rustad för ett variationsrikt liv. Detta kommer sedan späs på ytterligare i nästa generation, där det värsta utfallet blir att arten så småningom självdör eftersom avkomman inte blir överlevnadsduglig. På engelska kallas detta för ”the extinction vortex”.

– Ju mindre variation i arvsmassan, desto mindre blir chansen att exempelvis överleva olika typer av sjukdomar. Om det dessutom inträffar något oväntat, som till exempel en skogsbrand där individer dör, blir konsekvensen större om gruppen är liten. För att kunna bibehålla ett överlevnadsdugligt och varierande djurliv är det viktigt att det inte går så långt, oavsett art, säger Katerina Guschanski.

Referens: Andrew J. Plumptre et al. Catastrophic Decline of World's Largest Primate: 80% Loss of Grauer's Gorilla (Gorilla beringei graueri) Population Justifies Critically Endangered Status. PLOS ONE, 2016. DOI: 10.1371/journal.pone.0162697