Tuberkulos, tbc, är en av de vanligaste dödsorsakerna genom hela den mänskliga historien. Fortfarande ligger den bakom över en miljon dödsfall varje år i den fattigare delen av världen.

Den orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis, en mikrob med egenskaper som gör den till en av de mest framgångsrika organismerna på jorden.

Enligt molekylära studier av bakteriens dna har den funnits hos oss mycket länge, troligen i minst 70.000 år, och sannolikt betydligt längre än så – och det mest sannolika är att det var bruket av elden som gjorde det möjligt för bakterien att få fotfäste i våra lungor.

Långvarigt bruk

I den nya studien, som publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences, har forskarna sammanställt de senaste rönen inom genetik, epidemiologi och paleoantropologi.

De konstaterar att det är oklart hur länge människor brukat eld. Men spår efter eldstäder visar att det skedde för minst 400 000 år sedan, kanske redan för en miljon år sedan.

Då fanns ännu inte vår egen art. De människor som var först med att tämja elden var någon av våra förfäder, sannolikt Homo heidelbergensis.

De gjorde oftast upp eld inne i grottor. Eftersom elden gav värme och skydd mot rovdjur hölls den säkert vid liv nätterna igenom. Det innebar att våra föregångare i hundratusentals år andades in rök från otaliga eldhärdar.

Farlig rök

Resultatet, enligt forskarnas analys, var ständiga lunginfektioner. Detta var en idealisk miljö för Mycobacterium. Med tiden ledde detta till uppkomsten av tuberkulos, som snart blev en smittsam och extremt farlig sjukdom bland människorna.

Rök från förbränning av ved och annan biomassa innehåller mängder av ämnen – kolmonoxid, aldehyder, kväveoxid, småpartiklar – som kan skada lungorna. Våra förfäder var mycket sårbara när de satt i dåligt ventilerade grottor och andades in röken.

Trängseln i grottorna underlättade dessutom bakteriernas spridning från människa till människa.

Bruket av eld var tveklöst ett teknologiskt framsteg, men priset för framgången blev högt.