Till skillnad från exempelvis ödlor eller fåglar har varje människa ett unikt utseende, framför allt i ansiktet. Visst kan det finnas människor som påminner om dig, men aldrig någon som ens är i närheten av att vara en exakt kopia, enäggstvillingar undantagna.

Det fick forskare vid University California, Berkeley att börja fundera på om det finns något speciellt med just ansiktet som gör oss unika, och i så fall hur det kommer sig.

Forskarna utgick från en stor databas som den amerikanska militären använder sig av för att formge uniformer, skyddsmasker och andra typer av kläder till både kvinnor och män.

Ansiktstriangel

Statistiska jämförelser visade att det finns en mycket större variation bland olika ansiktsdrag än mellan andra kroppsdelar. Öronens höjd, näsans längd, ögonens storlek varierar alltså mer mellan olika individer, än exempelvis armarnas eller fingrarnas längd.

Den allra största variationen fanns inom en triangel mellan ögonen, näsan och munnen.

Dessutom fanns ingen direkt koppling mellan olika ansiktsdrag på samma sätt som mellan andra kroppsdelar. Exempelvis har människor med långa ben ofta långa armar. Människor med bred näsa, däremot, behöver inte ha en lång näsa.

Forskarna studerade sedan de regioner av arvsmassan som styr ansiktsdragen och upptäckte att dessa har en betydligt högre variation, än andra delar av vårt dna.

Annorlunda är bra

Båda dessa fynd, skriver forskarna i Nature Communications, tyder på att våra ansiktsdrag styrs av evolutionen. Det vill säga att det är och alltid har varit en fördel att se unik och annorlunda ut.

– Vi människor är extremt bra på att känna igen ansikten. Vi har till och med en liten region i hjärnan som är specialiserad på detta. Vår studie visar att människor har blivit selekterade för att se unika ut och vara lätta att känna igen. Det är helt klart en fördel för mig att kunna känna igen andra, men det är också en fördel om andra känner igen mig. Annars hade vi alla sett likadana ut, säger Michael Sheehan vid University California, Berkeley.