Cykling har fått ett rejält uppsving de senaste åren, samtidigt som röster höjs mot ett allt mer upptrissat tempo. Framför allt i storstäderna där aggressiva memils (medelålders män i lycra) hamnat i skottgluggen.

Proffscyklister, som italienaren Fabio Aru som nyligen vann Spanien runt, är kända för att trampa snabbt, ofta mer än 100 varv per minut. Men nu visar forskning vid Oxford University att det är en dålig strategi för alla andra. För oss som inte är i samma fysiska trim.

Det största felet

Efter att ha studerat tio cyklister av varierande kvalitet och beräknat energiåtgången med diverse matematiska formler, drar de slutsatsen att det största felet man kan göra är att trampa för snabbt.

Vid en trampfrekvens (kadens) på 110 varv per minut går 60 procent av energin åt till att röra på benen, medan bara 40 procent används för att övervinna cykelns motstånd, det vill säga föra cykeln framåt.

– Att trampa snabbt kanske fungerar för de som vinner Tour de France, men inte för oss andra. Vid motionscykling resulterar en förhöjd kadens oftast i mindre effektiva tramptag, säger Federico Formenti, en av forskarna bakom studien som presenteras i Physiological Reports, i en kommentar.