Historien börjar egentligen med ett fossil av ett ofullständigt kranium som hittades 1972 vid Lake Turkana i Kenya. Skallen, som daterades till en ålder av 1,9 miljoner år, förbryllade paleontologerna eftersom den inte liknade något annat fossil.

Och medan vissa forskare menade att kraniet kom från en tidigare okänd art av förmänniska, Homo rudolfensis, så lutade andra snarare åt att det kunde vara en udda individ av Homo habilis.

Nya rön som presenteras i tidskriften Nature sätter streck i den här vetenskapliga debatten om hur många människoarter som levde Östafrika under sena Pleistocen för omkring 2 miljoner år sedan.

Ett fossilpussel

Det gåtfulla kraniet - mest känt under sin nummerbeteckning 1470 - skiljde sig från andra fossil genom att den visade på en större hjärnvolym och ett bredare och plattare ansikte. Dock saknades den viktigaste delen för att göra en säker artbestämning: käkar och tänder.

Och det är just forssil efter dessa skelettdelar som forskarna bakom studien har hittat och analyserat – en fossiljakt som alltså pågått i närmare fyra decennier. Tillsammans handlar det om ett ansiktsskelett, ett käkfragment och en komplett underkäke.

Forskarnas analyser av fossilen visar att de här delarna verkar passa som hand i handsken tillsammans med den berömda skallen 1470. Och utifrån det kan de alltså konstatera att fossilen varken kommer från Homo erectus, eller Homo habilis utan från en egen art av förmänniska, Homo rudolfensis.

- Tillsammans ger de här nya fossilen en mycket tydligare bild av hur 1470 såg ut, och det står nu klart att tre olika förmänniskor levde sida vid sida, säger Fred Spoor, en av forskarna bakom upptäckten.

Ett virrvarr av förmänniskor

De nya fossilen har daterats till åldrar mellan 1,78 – 1,95 miljoner år och hittades alla inom tio kilometer från platsen där 1470 först grävdes fram.

- Förhoppningsvis kommer fynden vara till stor hjälp för att nysta ut hur våran gren av människans evolution först framträdde och blomstrade för nästan två miljoner år sedan, säger Fred Spoor.

Fossilfynden visar också på den mångfald som rått under Homo-släktets evolution. Istället för att utvecklingen liknar ett slags evolutionär trappa, med de olika arterna i prydlig följd efter varandra fram till vår egen art Homo sapiens, så verkar alltså vägen ha varit betydligt krokigare, med flera olika arter som samexisterade och hade sina respektive anpassningar till miljön.

- Mångfalden är stor i vårt förflutna, och vår art har utvecklats på samma sätt som andra djur. Den här evolutionen leder fram till häpnadsväckande anpassningar och häpnadsväckande arter, och vi är en av dem, säger Meave Leakey, studiens huvudförfattare.