Jordskenet avslöjar livet på vår planet

Forskare kan nu bekräfta vad många länge misstänkt: Det finns liv på jorden. Det låter som ett skämt, men upptäckten är verklig och dessutom en betydelsefull del i jakten efter liv på andra planeter. Det forskarna har gjort är att studera det så kallade jordskenet, det ljus som jorden skickar ut och som studsar tillbaka till oss från månens yta. Resultaten från studien, som publiceras i Nature, visar att jorden är ganska molnig och att det finns gaser i vår atmosfär som är typiska tecken på liv.

Tänk dig en månskära vid nymåne. Trots att solen bara lyser på en liten del av månen kan du ana hur även resten av månytan avger ett svagt, gråaktigt ljus. Detta beror på jordskenet, det ljus som jorden strålar ut och som sedan speglas tillbaka mot oss från månens yta. Det blir som en ljussvag men tydlig spegelbild av vår egen planet, som faktiskt kan avslöja en hel del om sakernas tillstånd på jorden.

– Vi observerade jordskenet för att se på jorden som om den var en främmande planet, säger Michael Sterzik på ESO.

Och det är just det som är poängen. Jordskenet är den ljussignal som vår planet skickar ut i rymden, och om vi kan analysera det och konstatera att det finns liv på jorden, så borde det gå att göra samma sak med andra planeter i universum.

Så hur mycket kan man ta reda på om jorden på det här sättet? Forskarna kan dels konstatera att det är ganska molnigt, men också att molntäcket kan variera. De kan också se att det finns både land och hav, men viktigast av allt - att det finns växtlighet, och därmed alltså liv.

Stjärnorna bländar

Att analysera ljus från avlägsna himlakroppar är i sig inget nytt, det har astrofysiker ägnat sig åt med framgång de senaste hundra åren. Till exempel kan ljuset från en stjärna kan med hjälp av spektroskopi analyseras för att se vilka grundämnen som den består av.

Med traditionella metoder är det dock svårt att fånga upp det relativt svaga ljus som planeter skickar ut. Forskarna har därför använt sig av polariserat ljus (se faktaruta) för att öka känsligheten i mätningarna. Metoden kallas spektropolarimetri.

– Ljuset från avlägsna exoplaneter drunknar lätt i ljuset från stjärnan de snurrar runt, så det blir väldigt svårt att analysera. Men planeterna reflekterar polariserat ljus, så genom att studera det så kan vi skilja ut det svaga planetljuset från det bländande ljuset från stjärnorna, säger Stefano Bagnulo, en av studiens författare.

Livets fingeravtryck

Det man framförallt letar efter är om atmosfären innehåller den blandning av gaser som är typiska för liv - ett slags livets fingeravtryck för planeter. På jorden handlar det om syre, ozon metan och koldioxid. Alla dessa kan var för sig finnas i en planets atmosfär utan att det finns liv, men om alla finns där samtidigt är det ett starkt skäl att tro att det finns växter som använder fotosyntes.

– Spektropolarimetri kan i framtiden hjälpa oss att se om det har utvecklats enkel växtlighet på andra platser i universum, så det är inga små gröna gubbar eller bevis på intelligent vi letar efter, säger Michel Sterzik.

– Att hitta liv utanför vårt solsystem handlar om två saker. Dels att det verkligen finns liv, och dels att vi rent tekniskt är förmögna att uppfatta det. Vår studie är ett viktigt steg för att få den förmågan.

Olof af Wåhlberg
SVT Vetenskap

Fakta - polariserat ljus

Ljus är en typ av elektromagnetiska vågrörelser. I ett opolariserat ljus svänger dessa vågor slumpvis i alla riktningar. När ljus reflekteras så kan det polariseras, vilket innebär att ljusvågorna svänger mer i en riktning än en annan.

Ljus från stjärnor är opolariserat, men när det träffar en planets atmosfär så polariseras det och kan därför skiljas från stjärnljuset. Att undersöka innehållet i det polariserade ljuset kallas för spektropolarimetri.

Publicerad: