Kameleonten har en fascinerande tunga. På några hundradels sekunder kan den sträckas ut till att bli dubbelt så lång som kameleonten själv och fånga byten på en halvmeters avstånd. 

Dessutom är tungan extremt stark och orkar fånga in stora insekter men även ödlor som väger tre gånger så mycket som kameleonten själv.

Olika teorier

Kameleontens raffinerade jaktmetod, med tungan som sitt främsta vapen, har studerats flitigt. Däremot är det mindre känt hur det kommer sig att bytet som kameleonten fångar ligger kvar på tungspetsen och inte trillar av på väg tillbaka till munnen.

Olika teorier har presenterats med allt från sugproppar till kardborreliknande yta på tungan som häftar fast i andra insekter och djurs hud.

Nu visar ny forskning att hemligheten inte finns i tungan i sig utan i kameleontens extremt trögflytande och slemmiga saliv.

Slemmigt värre

För att pröva salivens klistriga egenskaper rullade forskarna en metallkula längs med en liten ramp där de lämnat saliv från en kameleont. Utifrån hur mycket kulan stoppades upp av saliven kunde forskarna sedan beräkna salivens viskositet, det vill säga hur trögflytande det är.

Resultaten som nu presenteras i tidskriften Nature Physics visar att kameleontens saliv är 400 gånger mer visköst än människans saliv. Det är ungefär lika klibbigt som en klick honung.

Värre än en katapultstol

Dessutom visade det sig att ju snabbare kulan rullade desto bättre kunde saliven dämpa rullningen.

Forskarnas resultat förklarar hur det kommer sig att kameleonten kan skjuta ut sin tunga med en acceleration motsvarande 40 g, vilket kan jämföras med en katapultstolsutskjutning från ett flygplan som är på 20g, och samtidigt lyckas få med sig bytet tillbaka in i munnen.