Mängden misslyckanden från Karolinska verkade aldrig ta slut när Sten Heckschers rapport om kirurgen Macchiarini och de livsfarliga plaststruparna presenterades.
Rekryteringen av gästforskaren var undermålig, allvarliga varningar redan från början nonchalerades helt. När varningar om forskningsfusk och oegentligheter fortsatte komma in så förnyades anställningen ändå utan någon granskning alls.
Karolinska tycks ha varit ett universitet i full administrativ oordning, och ansvarsstrukturen djupt oklar, vilket ska ha banat väg för en oärlig forskare som Macchiarini, enligt utredarna.
”Förnekelseattityd”
Det finns också rentav en ”förnekelseattityd till regelverken” förklarade Sten Heckscher.
”Betraktar man regler bara som ett illasinnat hinder från illasinnade byråkrater här?” frågade Heckscher på presskonferensen med viss irritation i rösten.
Han rekommenderar i rapporten att medarbetarna förses med grundläggande kunskaper om att ha ordning på dokument och kunskaper om offentlighetsprincipen.
Kultur som gjord för forskningsfusk
Rapporten kan givetvis kännas som en hisnande inblick i bristande rutiner på Sveriges (hittills) högst ansedda universitet. Men den blottlägger också något oroväckande: en kultur som i vissa avseenden är som gjord för forskningsfusk.
KI:s bristande hantering av handlingar gör också att dokument om forskningen i Macchiarinis grupp inte längre finns kvar. Över huvud taget slarvas det med diarieföring och handlingar på ett sätt som vore otänkbart på de flesta andra myndigheter, enligt rapporten.
Men just för att kritiken i rapporten är så omfattande så känns bristerna i det som inte utretts ännu mer skriande.
Instruktionerna till Heckschers utredning var att inte utreda frågan om Karolinska gjort sig skyldigt till forskningsfusk. Därför konstateras i rapporten bara att den tidigare utredaren av forskningsfusket inte fått de dokument han begärt, och att KI:s motivering till att fria det egna universitetet från forskningsfusk saknade bra motivering.
Avsiktliga skygglappar eller bara slarv?
”Uppenbart slarvigt”, sade Sten Heckscher på presskonferensen. Slarv och oordning är återkommande ord som används. Men är det bara Macchiarini själv som haft insikt i hur skrämmande konsekvenser som forskningen kring plaststruparna fått? Är andra inblandades agerande verkligen mest att karaktärisera som slarv?
Framför allt kvarstår även efter denna rapport frågan: tänker Karolinska inte gå till botten med om forskningsfusk förekommit och hur utbrett det varit? Den här utredningen hade inte i uppgift att ta gå till botten med frågan om forskningsfusket, man bland andra dokumentärfilmaren Bosse Lindquist har flera gånger påpekat att detta är en av de stora frågorna, som fortfarande kräver svar.
En annan fråga som fortfarande hänger i luften är Karolinskas ansvar för de mest skrämmande operationerna med plaststrupar – i Ryssland, där man inledde projektet att sätta in plaststrupar i mer friska patienter. Den här verksamheten kan Karolinska inte lastas för enligt Heckscher-utredningen. Detta trots att KI:s egna dokument anger att operationerna i Ryssland förbereddes i Sverige.
Misstag, oreda och regelbrott är inte förtroendeingivande för ett universitet. Karolinska institutet är i trovärdighetskris och saknar enligt den nya utredningen bra system för att fatta beslut och ta ansvar. Frågan är vilken miljö det skapar för forskningen – även bortsett från Macchiarinis och plaststruparnas blodiga gästspel.