Kroppens celler delar sig miljontals gånger per dygn och vid varjedelning kopieras genetisk information, vårt DNA. Den nya cellen sombildas bär på samma DNA som den ursprungliga. Att det inte konstantuppstår förändringar och fel när hela arvsmassan ska kopieras är fascinerande.
Inte nog med det, varje dag utsätts även vårt DNA föryttre faktorer som UV-strålning, cigarettrök och cancerframkallande ämnen som påolika sätt kan skada och förändra vår genetiska kod. Att feleninte uppstår oftare beror på att våra celler har ett effektivtreparationssystem som ständigt korrigerar och letar efter fel.
Detär den upptäckten som årets nobelpristagare i kemi, svenske TomasLindahl tillsammans med Aziz Sancar och Paul Modrich belönas för.
-Jag tror att den bästa liknelsen är att tänka sig som ett hus elleren lägenhet där vi håller på och reparerar, lägger takpannor ochbyter elektricitet. Tomas Lindahl insåg att DNA:t går sönder såfort att vi bara skulle leva ett par år om det inte reparerades.Han hittade just vad det här någonting var, säger Erik Lindahl,professor i biofysik.
Upptäckten har lett till bättreförståelse för hur kroppens celler fungerar vilket i sin tur liggertill grund för forskning kring en rad genetiska sjukdomar, åldrande samt vad som sker när reparationen inte fungerar och cancer utvecklas.
DNA är instabilt
Långt in på 1970-talet trodde forskare att DNA-molekylen som innehåller vår genetiska information var en extremtstabil molekyl. Det var inte förrän Tomas Lindahl visade attDNA-molekylen i själva verket är extremt instabil och sönderfallerpå sådant sätt att livets utveckling i princip skulle vara omöjlig,som forskare tvingades ifrågasätta sin inställning.
Tomas Lindahlinsåg att det måste finnas något som gör att livet ändå fortgår.Skulle inget motverka att vårt DNA skadas så skulle vår arvsmassatill slut falla sönder. Flera år senare, 1996, kunde han förklaravad detta beror på när han upptäckte hur kroppens reparationssystemfungerar. Mekanismen kallas base excision repair, och arbetarkontinuerligt så att DNA-molekylen hålls intakt.
Cellen har flerareparationssystem
Parallellt med Tomas Lindahls forskning gjordeforskarkollegorna Aziz Sancar och Paul Modrich var sin upptäcktkring hur cellen felsöker och reparerar DNA. Tomas Lindahls kundevisa hur vår arvsmassa skyddas inne i cellen men att detta ävensker utanför kroppen hade redan visats av forskarkollegan AzizSancar.
Han hade upptäckt att celler som skadas av UV-strålninganvänder sig av ett reparationssystem, kallad, nucleotide excisionrepair.
Paul Modrich å andra sidan, lyckades visa hur cellenkorrigerar felaktigheter som uppstår när DNA kopieras vid encelldelning- en mekanism som kallas mismatch repair.
Sammantaget har alla tre pristagarna, i detalj, lyckats beskrivahur det konstanta reparationsarbetet i cellerna fungerar.
TrasigtDNA leder till cancer
Skador på vår arvsmassa gör att sjukdomaruppstår. Till och med små fel kan ge stora konsekvenser och göraatt vi blir sjuka. Cellens reparationssystem har därför storbetydelse för att motverka sjukdomar. Om fel inte korrigeras kandet leda till cancer.
Nobelpristagarnas upptäckter har inte enbart haft storbetydelse för att förstå hur cancer uppstår, utan även för attförstå hur vi kan motverka den.
– Cancer uppstår alltid av attceller får skador på DNA:t som leder till genetiska förändringar.Om den inte repareras på ett korrekt sätt eller om kroppenmisslyckas helt med att reparera skadan så får vi cancer, säger Thomas Helleday, professor vid Karolinska institutet.
Men ävencancerceller behöver lagas. Är reparationssystemen helt utslagnagör det att även cancerceller dör. Kan man helt slå utreparationssystemen kan även ta död på cancerceller. Det utnyttjasredan inom läkemedelsforskningen och ett läkemedel mot ärftligäggstocks- och bröstcancer som hämmar ett reparationssystem finnsredan på marknaden.
Nyttan med årets nobelpris ikemi är enligt Thomas Helleday självklar.
– Att DNA skadas ärfundamentalt för nästan alla sjukdomar. Genom att vi förstår de härvägarna så kan vi också hitta nya behandlar för de här sjukdomarna.Det är ett odiskutabelt pris. Det har haft avgörande betydelse förläkemedelsforskningen.