De icke flygkunniga fåglarna, som man vet är nära släkt eftersom skelettet i deras gommar har en unik uppbyggnad, finns på så spridda områden som Nya Zeeland, Australien, Afrika, Madagaskar och Sydamerika.
Tidigare trodde man även att den geografiska närheten spelat roll, som att kivifågeln på Nya Zeeland haft tätare band med emun från Australien snarare än till exempel strutsen från Afrika. Men så är inte fallet, enligt nya DNA-tester.
Subjektiva bedömningar innan DNA
Genom att undersöka fåglarnas DNA har man nu närmare kunnat se släktskapet mellan de här fåglarna. På så vis har forskarna bakom en ny studie visat att den hönsstora kivifågelns närmaste släkting är den utdöda och nästan tre meter längre elefantfågeln från Madagaskar på andra sidan jorden. Det här förändrar synen på de här fåglarnas utbredning.
– Innan vi kunde använda DNA för att studera släktskap kollade man på hur skelettet såg ut, och då har det ju handlat om ganska subjektiva bedömningar om vilka fåglar som var mest lika andra fåglar. Genom de genetiska undersökningarna har vi nu en ganska bra bild av hur fåglarnas utveckling har gått till och vilka arter som är närmast släkt, säger Per Ericson, Forskningschef vid naturhistoriska riksmuseet.
Kostar energi att flyga
Exempel på fåglar som räknas till gruppen Palaeognathae (vilket betyder ”gammal gom”) är bland annat den nyzeeländska kivifågeln, den afrikanska strutsen, den utdöda elefantfågeln från Madagaskar, emuer från Australien och stubbstjärthöns från Sydamerika. Det är fåglar från vitt skilda områden på jorden, storvuxna fåglar som har förlorat flygförmågan.
– Det finns stora fördelar med att kunna flyga. Bland annat undkomma rovdjur eller leta efter föda på ställen man annars inte kommer åt. Men att flyga kostar energi. Vi vet att när en fågel lever i en miljö där det inte finns några naturliga fiender så händer det att de förlorar flygförmågan, säger Per Ericson.
Strutsen delar arvsmassa med Nanduer
Före DNA-undersökningarnas tid var huvudteorin att anfaderntill dagens strutsliknande fåglar var spridd över hela superkontinenten Gondwana. När kontinenterna började glida isär för 100 – 130 miljoner år sedan så blev grupper isolerade från varandra av vatten. Man antog att den afrikanska strutsen var elefantfågeln från Madagaskars närmaste släkting eftersom man vet när kontinenterna gled isär från varandra. Men så var alltså inte fallet när fåglarnas arvsmassa undersöktes. Slutsatsen är att det fanns olika grupper av, så kallade, paleognather som kunde flyga, och de förlorade flygförmågan oberoende av varandra.
Författarna till studien som är publicerad i tidskriften Science tror att detta skedde för mellan 55 – 65 miljoner år sedan, någon gång efter dinosauriernas dog ut. Men innan större marklevande rovdjur utvecklats.