Insatsen är hög: Ett misslyckande riskerar att förlama världens gemensamma agerande i flera år - kanske hela 2010-talet. Tiden för att säkra världen från allvarliga klimatförändringar skulle rinna ut. Istället cementeras en värld på väg mot 3-4 graders uppvärmning.

De senaste dagarna har både FN:s generalsekreterare, klimatforskare och institutioner som International Energy Agency varnat för konsekvenserna av ett misslyckande.

"Farlig utveckling"

– Vi är på väg mot en mycket farlig utveckling. Med dagens ambitionsnivå är världens länder på väg mot 3,5 graders uppvärmning. Problemet är att vi inte, som en del förhandlare verkar tro, kan vänta med att höja ambitionsnivån. Tiden för att klara 2-gradersmålet håller på att rinna ut, varnade klimatforskaren Bill Hare, aktiv i initiativet Climate Action Tracker, under en av presskonferenserna.

– Det står verkligen och väger. Det här kommer att avgöras under de sista timmarna. Kina öppnade för framsteg många inte trodde var möjligt. Men tyvärr kan det lika gärna ta den motsatta vägen, säger Sivan Kartha, klimatforskare vid Stockholm Environment Institute som följt förhandlingarna under lång tid.

Låga förväntningar
Förväntningarna inför Durban har varit låga. Ingen har trott att mötet skall leda till ett nytt klimatavtal. Istället har det handlat om vad världens länder skall göra i väntan på ett sådant avtal - och hur ett nytt avtal till slut kan komma till stånd.

Dramat ser ut så här: Nästa år löper Kyotoprotokollet ut. Det har bundit världens rika länder - utom USA - att minska sina utsläpp.

Utan Kyoto återstår enbart ett frivilligt paket med utsläppsminskningar till 2020 som bland annat Barak Obama pressade fram i Köpenhamn. Problemet är att de frivilliga åtgärder världens länder åtagit sig är helt otillräckliga. Enligt klimatforskarna leder de till 3-4 graders uppvärmning - långt över 2-gradersmålet och gränsen för allvarliga klimatförändringar.

U-länder kräver ny Kyotoperiod
Världens utvecklingsländer, med Kina i spetsen, kräver att världens rika länder åtar sig en ny Kyotoperiod av utsläppsminskningar, samtidigt som ett nytt, framtida klimatavtal förhandlas fram.

USA däremot menar att tillväxtekonomier som Kina inte längre kan betraktas utvecklingsländer. Därför står USA utanför Kyotoprotokollet. USA vill istället bygga vidare på det frivilliga paketet och skapa ett nytt avtal där de stora tillväxtekonomierna behandlas på samma sätt som USA.

Inför Durban fick USA sällskap av Kanada, Ryssland och Japan, som inte heller vill ställa upp på en ny Kyotoperiod. Inför Durban befarade därför alltfler att Kyotoprotokollet var på väg att gå i graven.

EU:s kompromissförslag
För att lösa dödläget lanserade EU ett försök
till kompromiss. EU har sagt sig villigt att gå vidare med en ny Kyotoperiod och rädda Kyotoprotokollet - om övriga länder, inklusive Kina, Indien och USA, går med på en färdplan mot ett framtida, nytt bindande avtal för alla länder, som skall vara färdigförhandlat 2015 och träda ikraft 2020.

Få vågade tro att EU:s kompromissförslag var möjligt - tills Kina under helgen öppnade dörren - med ett antal förbehåll. Därmed förändrades dynamiken totalt. En kompromiss framstod plötsligt som möjlig. Bollen spelades tillbaka till EU och USA.

Ordkrig har utbrutit
Det blev emellertid snabbt oklart vad Kina egentligen menade. USA:s chefsförhandlare Todd Stern avfärdade utspelet som en bluff. Sedan dess har ordkriget pågått mellan EU, Kina, Indien och USA. Det är ytterst svårt att veta vad i retoriken som är benhårda positioner och vad som är förhandlingsbart. Därför är utfallet i Durban fortfarande mycket oklart.

– Jag tror inte att vi kommer att se något totalt sammanbrott, som i Köpenhamn, där alla reser härifrån i vredesmod, säger Sivan Kartha.

– Frågan är om Durban kommer att sluta utan framsteg alls eller om vi kommer att få en kompromiss som både räddar Kyotoprotokollet och leder oss mot ett nytt framtida avtal. Eller, vilket kanske vore det värsta, om kompromissen blir så urvattnad att den låser fast världen vid dagens ohållbart låga ambitionsnivåer i väntan på ett nytt avtal.

Avtal tidigast 2015
En sak som blivit uppenbar i Durban är att hela tidsschemat för ett framtida avtal förskjutits. Nu talas om att ett nytt avtal skall vara färdigförhandlat tidigast 2015 och träda ikraft 2020. Men eftersom tiden för att klara 2-gradersmålet håller på att rinna ut är den stora ödesfrågan därför vad som kommer att hända fram till 2020.

– Mardrömsscenariot är att 2010-talet blir ett förlorat decennium. Om Kyotoprotokollet går i graven eller enbart räddas på papperet så är risken att världens länder parkerar vid de frivilliga åtaganden man hittills satt på pränt fram till 2020, menar Kartha.

Otillräckliga åtaganden
Och de frivilliga åtagandena är som sagt enligt en enig forskarkår helt otillräckliga. Det här ambitionsgapet har fallit som en skugga över förhandlingarna i Durban. Mer överraskande är kanske att världens tillväxtekonomier som Kina och Indien inte är det stora problemet. Sivan Kartha har lett en av flera studier som visar att det tvärtom är den rika världens åtaganden som är på tok för lama.

– Kina och Indien har visserligen vuxit till två av världens största utsläppare. Men samtidigt har de ambitiösa åtgärdsprogram som gör att de ligger ganska nära vad som krävs för att klara 2-gradersmålet. Det är den rika världen som är det stora problemet, i synnerhet länder som USA och Kanada, som inte vill delta i en ny Kyotoperiod, säger Kartha.

USA bromskloss
Nyckeln till förändring är enligt Kartha ökat tryck underifrån och politisk omsvängning i de haltande länderna. I USA blockerar en delvis klimatskeptisk, republikansk kongress alla systematiska utsläppsminskningar - och har förvandlat landet till en bromskloss i klimatförhandlingarna.

Men en sak är också säker: Ett utfall i Durban som dödar det enda bindande avtal som finns och skjuter ett nytt avtal många år i framtiden underlättar knappast.

Jens Ergon
SVT Vetenskap