Lysande drama i djuphaven

Israeliska forskare kan nu förklara ett intrikat ekologiskt samspel som utspelar sig i djuphavehaven. Det är ett drama som har allt man kan begära: förrädiskt självlysande bakterier som lurar både oförsiktiga zooplankton och glupska fiskar för egen vinnings skull. Studien, som förklarar vad bakterierna har för nytta av sin lyskraft, publiceras i tidskriften PNAS.

Publicerad

Artikeltexten fortsätter längre ner Hoppa till artikeltexten

Det kallas bioluminicens, fenomenet att vissa djur och även växter har förmågan att släppa ifrån sig ljus. Lysmaskar och eldflugor är välbekanta exempel där ljuset används för att locka partners vid parning. I haven finns många exempel på varelser som använder ljussignaler på intrikata sätt, från bläckfiskar ner till plankton och bakterier.

De Israeliska forskarna har tittat på en speciell typ av bakterie som blir självlysande när koncentrationen av organiskt material blir tillräckligt hög i havsvattnet. Fenomenet har varit känt länge, men utan att man riktigt vetat vilken funktion ljuset fyller för de här bakterierna. Nu kan forskarna förklara det ganska kluriga ekologiska samspelet bakom.

Oemotståndligt sken

När koncentrationen av organiskt material blir tillräckligt hög i vattnet så samordnar sig alltså bakterierna och börjar lysa. De drar då till sig zooplankton som inte kan motstå frestelsen att äta upp de lysande bakterierna.

Det fiffiga är att bakterierna inte bryts ner av zooplanktonens matsmältning, utan fortsätter att leva inuti dem. Eftersom planktonen är mer eller mindre genomskinliga så får bakterierna även dem att lysa, som zooplanktonet på bilden ovan. Något som i sin tur lockar dit nästa aktör i dramat: hungriga fiskar.

Fisk - ett bra transportmedel?

I sin ofrivilligt lysande indiskretion blir zooplanktonen lättare offer för rovfiskar. Bakterierna överlever dock även fiskens matsmältning och har här hamnat i paradiset: en lugn och säker plats med god tillgång på föda i fiskarnas tarmsystem. Dessutom ett utmärkt sätt att åka snålskjuts med fiskarna och transportera sig till nya platser i haven.

Men hur kan zooplanktonen vara så lättlurade och äta de lysande bakterierna? Det handlar helt enkelt om en enkel riskkalkylering. Eftersom bakterierna lyser när det är gott om organiskt material i vattnet, så "vet" planktonen att det förmodligen är gott om annan föda i vattnet när bakterierna börjar lysa. För att få ett mål mat tar de helt enkelt risken att få i sig bakterierna och därmed bli ett lättare byte för rovfiskar.

– I djuphavens mörker är mängden mat väldigt begränsad. Det är därför värt för plankton att ta risken att få i sig av de lysande bakterierna - nyttan med att hitta den åtråvärda födan är värd risken att avslöja sig för de trots allt relativt sällsynt förekommande rovfiskarna, säger Amatzia Genin vid universitetet i Jerusalem.

Olof af Wåhlberg
SVT Vetenskap