Vetenskap

Lungmaneten är en mycket aktiv simmare, som rör sig nästan hela tiden, ofta mot strömmen. Foto: Graeme Hays

Maneterna kan ta sig dit de vill

Uppdaterad
Publicerad

De är inte snabba, men genom att ständigt hålla igång lyckas de ändå ta sig dit de vill.

Man skulle kunna tro att havens geléklumpar, som till mer än 90 procent består av vatten, bara följer med havsströmmarna och så att säga hamnar där de hamnar. Men nu har en grupp marinbiologer visat att maneter helt tydligt har mål och mening med sin färd.

– Det är en spännande och innovativ studie, tycker den svenska manetforskaren Lene Friis Möller, om studien som nu publiceras i Current Biology.

Forskarna fångade in 18 lungmaneter i franska Biscayabukten och försåg dem med acceleratorer, det vill säga mätare som registrerar hur objekt rör sig. Under några timmar kunde de sedan följa maneternas rörelser. Det visade sig att maneterna var aktiva nästan hela tiden, och att de ofta – tvärtom mot vad man skulle kunna tro – simmade mot strömmen.

Forskarna mätte samtidigt de lokala tidvattenströmmarna med hjälp av flytbojar och gav sig ut i båt för att spana på maneterna. Med en så enkel metod som handhållna kompasser undersökte de simriktningen på nära tusen individer.

Kan hålla sig kvar i flocken

Resultaten visar att maneter är allt annat än passiva och inte alls helt utlämnade åt havsströmmar och slump. Lungmaneter, liksom många andra manet-arter, flockas gärna månader i sträck i samlingar på hundratals, tusentals eller till och med miljontals individer. Det ger stora effekter på havets ekosystem. Maneterna äter djurplankton, och när de uppträder i massor äter de så mycket djurplankton att det blir ont om föda för fiskar. När de dammsuger ett område på djurplankton kan också växtplankton blomma – vilket ytterligare försämrar livsmiljön för fiskarna.

”Manetblomning” kan också ställa till det för människor. Hösten 2013 stängdes till exempel delar av Oskarshamns kärnkraftverk ned efter att mängder med öronmaneter proppat igen rören som leder in kallt vatten till reaktorerna.

Manetsvärmar trasslar ibland in sig i fiskenät och kan också sabotera för badande, särskilt om det är brännmaneter.

Manetprognoser

– Jag får ofta frågor om jag kan förutse hur manetsäsongen kommer att se ut, var och när man kan förvänta sig stora mängder maneter. I dagsläget är det inte möjligt att svara på, men resultaten från den här studien skulle kunna användas för att utveckla ”manetprognoser”, till exempel inför badsäsongen, säger Lene Friis Möller, som är verksam vid Göteborgs universitet.

Med mer kunskap om hur maneterna beter sig och rör sig i förhållande till havsströmmarna, kommer man också så småningom att kunna säga vart de är på väg.

Lungmaneten

Lungmaneten, Rhizostoma octopus, är en stor manet. Tallriken är ofta runt en halvmeter i diameter. Kroppen har ovanligt fast konsistens för att vara en manet och olika arter av lungmaneter används som människoföda i vissa delar av världen. Lungmaneten har nässelceller som alla maneter, men de är så svaga att de inte bränns för människor. Arten är ovanlig i Sverige, men så sent som i höstas (2014) observerades flera exemplar vid Västkusten.

Manetblomning

Maneterna håller ihop för att kunna reproducera sig, och förmodligen också som skydd mot rovdjur. Just lungmaneter har havssköldpaddor som värsta fiende. Genom att röra sig aktivt kan maneterna dels se till att hålla ihop ”flocken”, dels undgå att bli strandade. När maneter uppträder i stora mängder kallas det manetblomning.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.