Försöket gick ut på att 7 hundar och 7 vargar fick välja 80 gånger mellan två uppochned-vända skålar. Forskarna hade lärt djuren att det alltid låg en smaklös pellet under den ena skålen men att det under den andra skålen fanns ett mer riskfyllt alternativ, där låg det nämligen i 50 procent av försöken, helt slumpmässigt antingen en god bit kött eller bara en sten. I 80 procent av försöken valde vargen det mer chansartade alternativet. Hundarna bara i 58 procent av försöken.
Trygg miljö föder försiktighet
Hundarna verkar alltså inte lika villiga att ta risker för att få något riktigt gott. Håkan Sand, viltekolog och forskare på SLU menar att hundarnas hyfsat trygga levnadsmiljö har ett finger med i spelet.
– Läraktighet och anpassningsförmåga har säkert varit mycket viktiga egenskaper och här kan man tänka sig att dessa egenskaper har blivit något avslappnade hos hundar som inte tycks utsättas för samma utmaningar som vargen. Hundarna lever med och hos människan där innovativa egenskaper troligen inte är lika viktiga som hos ett vilt levande rovdjur som vargen.
Jens Karlsson, forskare på Viltskadecenter på SLU menar att det utifrån den här studien går att dra paralleller till beteendestudier som gjorts på människor.
– Tidigare studier har visat att vi människor är beredda att göra större ansträngningar för att behålla det vi har än att göra ansträngningar för att få något vi inte har, vi är mer benägna att värdera det vi har än att värdera det vi kan få. Men förlorar vi allt är vi mer lika vargar, extremt riskbenägna och beredda att ta stora risker.
Naturligt urval skapar skillnader
Forskarna jämförde hundar och vargar som hade fötts upp under samma omständigheter och Håkan Sand ifrågasätter inte slutsatsen att vargar är mycket mer villiga att ta risker än hundar.
– Vargar är extremt opportunistiska och läraktiga djur och tycks ha en enastående förmåga att kunna anpassa sig till de mest vitt skilda miljöer och förhållanden. Vargar kan i princip överleva i vilken miljö som helst på hela jorden, och som art gynnas vargen i den naturliga selektionen. Den som tar risker söker lösning på problem och med lite risktagande kan du vinna mycket, men är du alltför försiktig i svåra förhållanden så riskerar du att istället förlora, säger Håkan Sand.
Studien visar att det naturliga urvalet har verkat för den här typen av skillnad och att det därmed finns en genetisk grund för dessa beteendeskillnader. Forskarna tror att hundarna utvecklade ett mycket mer försiktigt beteende efter att de genomgått ett evolutionärt skifte – från sina jagande förfäder till ett mer stillsamt liv där de livnär sig på rester efter människor.
– Hundar behöver inte längre ta några risker när de letar efter mat, och det kan ha utvecklat en benägenhet att spela med säkra kort, säger Sarah Marshall-Pescini, en av författarna bakom studien, i ett pressmeddelande.