Själva urladdningen pågår bara några minuter. Men det är spänningar som byggts upp under lång tid. Faktiskt började den geologiska resan, som orsakar de här för oss människor så förödande urladdningarna, redan för cirka 500 miljoner år sedan. Fram till dess hade Indien suttit ihop hop med Afrika och Antarktis i den jättekontinent som kallas Gondwana. Men då bryter sig den indiska subkontinenten loss och börjar segla norrut.

Hastigheten, några decimeter per år, kan tyckas blygsam, men med geologiska mått mätt är det en framrusande kontinent, förklarar Erik Sturkell, som är professor i geofysik vid Göteborgs universitet.

– Under lång tid var det inget som riktigt tog emot, men när den sedan krockar med den eurasiska landmassan bromsas farten upp.

Nu är hastigheten ”bara” 4-5 cm per år. Att den är just så stor, har geologerna kunnat ta reda på med hjälp av gps-teknik, som nu gett mätserier sedan slutet på 1980-talet.

Krock i slow motion

– Det är som en krock i slow motion, förklarar Erik Sturkell. Den undre delen av den indiska plattan skjuts in under den eurasiska, medan toppen av den indiska plattan i stället veckas ihop och bildar Himalaya.

Det här har gett världens högsta bergskedja, med flera toppar på över 8 500 meters höjd. Och allra högst är bergen i Nepal, där helgens jordskalv inträffade.

Att skalvet fick sådana katastrofala konsekvenser beror på att förkastningen, där spänningen släppte, är nära horisontell. Det finns många sådana flacka förkastningar i Himalaya. Jordbävningens källa, det så kallade hypocentrum, låg också nära ytan – bara 15 km ner. Kombinationen av flack förkastning och grunt liggande hypocentrum är det som gjort att ett mycket stort område drabbats så svårt.

Efterskalven lösgör de sista spänningarna som byggts upp mellan de två kontinentalplattorna vid just denna del av förkastningssystemen. På andra ställen fortsätter däremot spänningarna att byggas upp.

– Det är mycket sällan som efterskalven blir lika stora som huvudskalvet. Så förmodligen klingar urladdningen av nu den närmaste veckan, säger Erik Sturkell.

Ännu högre

Hela Himalaya reser sig en aning för varje år, på grund av att bergskedjeveckningen är en process som fortfarande pågår, och troligen kommer att fortsätta i flera miljoner år.

Samtidigt verkar de nedbrytande processerna på bergen, den så kallade erosionen. Och nu efter jordbävningen inträffade flera skred, som får delar av bergen att rasa.

Men jordbävningen kan ha medverkat till en ytterligare upplyftning av bergen i området, säger Erik Sturkell.

– Mount Everest har förmodligen blivit lite högre av det här.