En forskargåta har lösts nu, som har gett förutsättningar att mäta vilka typer av berg som kan ladda upp de väldiga spänningarna, och varför.

Att kunna mäta bindningarna på nano-nivå mellan olika typer av mineral i berg skulle kunna innebära att man kan identifiera jordbävningsområden med avseende på hur omfattande ett skalv kan bli.

Man vet att det finns sprickor även i fasta berget, och att det blir allt svårare att spräcka berget ju längre sprickorna har gnagt mot varandra.

Ju längre ytor har legat kloss mot varandra, desto fastare grepp tar ytorna om varandra. Men hur? Blir helt enkelt de små kontaktytorna med tiden allt starkare?

Atomkraftsmikroskop undersöker bergbiten
Eftersom det inte går att se berget inuti, så har man nu i ett samarbete mellan fysiker och geologer återskapat en bit berg i labbet, med bitar av kisel, diamant och grafit.

Med hjälp av ett atomkraftsmikroskop - som används inom nanotekniken - har man sedan närgranskat denna bit återskapat berg. Med detta specialmikroskop har man undersökt i vilka kombinationer den här förstärkande effekten uppstår ? i det här fallet bara mellan kisel och kisel. Mikroskopet kan avläsa vilken typ av bindningar som finns på nano-nivå, mellan atomerna.

Den nya kunskapen om bergets fysik kommer att ge geologerna möjlighet att bygga säkrare jordbävningsmodeller - att bättre kunna förutsäga vilka hotande jordbävningar som verkligen kommer att skaka till vår värld rejält.

Annlouise Martin
SVT Vetenskap