En forskargrupp från Max Planck institutet i Leipzig har studerat en flock vadarfåglar av arten Tuvsnäppa under parningssäsongen och gjort överraskande upptäckter.

De har med hjälp av EEG-mätningar av fåglarnas hjärnor studerat deras vakenhetsgrad och räknat ut antal sovtimmar per dygn hos hannarna. Dessutom har de använt rörelsedetektorer på fåglarna för att se hur aktiva de är.

Stora sömnskillnader

Det visar sig att under den tre veckor långa parningssäsongen, som infaller när det är ljust dygnet om, varierar antalet sömntimmar stort i flocken. De mest aktiva hannarna klarar sig nästan utan sömn, de sover bara två timmar per dygn under hela perioden. Men i flocken finns också riktiga sömntutor, som inte verkar bry sig om att det är parningssäsong, utan lugnt sover vidare. De kommer i nästan åtta timmar sömn per dygn.

När parningssäsongen var över och ungarna började födas gjorde så de tyska forskarna faderskapsprover på dem. Då visade det sig att de nattaktiva fåglarna fick betydligt fler avkommor än de som prioriterat sömn.

Tuvsnäppan (Calidris Melanotos) har flera partners och hannarna använder mycket tid åt att slåss mot varandra och försvara sina territorier, samt åt att visa upp sig för och jaga honorna.

Forskarna tror nu att arter med de egenskaperna, som dessutom lever där det är midnattssol, kan tjäna på att prioritera bort sömnen och inrikta sig på att mer aktivt uppvakta honorna under en längre tid av dygnet.

Det här rapporteras i tidskriften Science.

Undantag från evolutionen

Tidigare har man trott att sömn är så viktigt för arters fortlevnad att det alltid lönar sig att sova gott om natten. Man har varit övertygad om att det alltid är en evolutionär fördel med god nattsömn, eftersom det är väl känt hur viktigt det är att sova både för återhämtning och för att spara energi. Men de här nya rönen tyder på att det faktiskt verkar finnas undantag.

Ibland kan det vara fiffigt att hålla sig vaken - om man är en polygam vadarfågel som vill sprida sina gener.