Idag pågår en intensiv jakt på planeter utanför solsystemet med Nasas Keplerteleskop. De mest eftertraktade troféerna är relativt små och befinner sig på ett väldigt precist värmeavstånd från sin stjärna. Dessa planeter liknar nämligen jorden och har rätt förutsättning för flytande vatten, vilket i sin tur är en förutsättning för liv.     

Nu har ett internationellt forskarlag lyckats fånga glimten av den främsta trofén hittills: Kepler-186f är bara något större än jorden, har en stenig struktur och snurrar kring en stjärna som utstrålar en stabil ström av värme, likt vår sol.

Detta är den mest jordlika planeten som hittills uptäckts utanför solsystemet.

Så frågan är: finns det liv på denna planet?

– Jo det skulle kunna vara så, men det är mer sannolikt att det inte finns liv eftersom det är så många fler egenskaper som måste påvisas – till exempel planetens rotationshastighet och en atmosfär med rätt sammansättning, som är avgörande för att hålla kvar vattnet vid ytan, säger Eric Stempels, forskare vid institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.

Obesvarade frågor

Enligt Eric Stempels är det många frågor som inte kan få svar när man studerar jordlika planeter utanför vårt solsystem – så kallade exoplaneter. Massan på planeterna avgörs till exempel enklast genom att studera med vilken gravitationskraft planeten påverkar dess moderstjärna.

Men jordliknande planeter är relativt små och har därför inte så stor gravitationskraft, vilket gör det svårt att mäta hur tunga de är. Kepler-186-f ligger dessutom längst ut av de fem planeter som snurrar runt stjärnan och det avståndet gör det ännu svårare att få en exakt massa på den nya planeten.

Men forskarna bakom den nya studien har ändå gjort uppskattningar baserat på andra planeter i liknande storlek och kommit fram till att den troligen väger kring fyrtio procent mer än jorden.

Det i sin tur indikerar att den nya planeten har en så pass hög densitet att den är stenig, likt vår jord, vilket är nödvändigt för att vattet ska kunna flyta runt på planeten.

Kall historia?

Enligt astronom Eric Stempels är den nyupptäckta planetens utvecklingshistoria något man inte kan säga något om i dagsläget:

– Många planeter under sin utveckling flyttar sig inåt mot solen – den här planeten kan ha befunnit sig ännu längre ifrån sin stjärna, vilket kan påverka betingelserna på ytan, säger Eric Stempels.

Ja Kepler-186f ligger på så långt avstånd från sin stjärna att det är åt det kyligaste hållet – om det nu var så att planeten befann sig ännu längre bort i dess tidiga utveckling, så skulle allt eventuellt vatten ha fryst och satt stopp för livets utveckling.

Men forskarna bakom den nya studien menar att planetens kyliga läge motverkas av att planeten är något större än jorden och därmed borde ha en något tjockare atmosfär som fungerar som ett värmande lager. 

”Transitmetoden”

Forskarna använde sig av den så kallade transitmetoden för att samla in information om den jordlika planeten.

Transitmetoden innebär att studera ljuset från planetens moderstjärna från en och samma vinkel. Varje gång planeten snurrar framför stjärnan under sin omloppsbana, så minskas stjärnans ljusstyrka en aning.

Hur mycket svagare stjärnan lyser avslöjar planetens storlek. Forskarna upptäckte på det här viset att Kepler-186f bara var tio procent större än jorden.

Röd moder

Planeten är den yttersta av fem planeter som snurrar kring den röda dvärgen Kepler-186 (därav planeternas namn: 186a, 186b, 186c, 186d, 186e, 186f). Den nyaste upptäckten, Kepler-186f, är den enda som ligger inom den så kallade beboeliga zonen – det avstånd där eventuellt vatten kan hållas flytande – det vill säga varken dunsta at eller frysa.

Röda dvärgar förbränner sitt bränsle mycket långsamt och jämt och blir därför mycket gamla. Kemiska reaktioner och biologisk evolution kan därmed få god tid på sig att utvecklas på en planet som ligger på rätt värmeavstånd från stjärnan, vilket den nyupptäckta planeten gör, enligt forskarna  

Bättre lycka på Mars

Det som driver jakten på jordliknande planeter utanför solsystemet är den kittlande tanken på att upptäcka något utomjordiskt levande. Men astronom Eric Stempels tror att det är viktigare att först fokusera på planeter som ligger närmare: 

– Det är viktigt att vi inte glömmer vår egen bakgård, säger han,

Enligt Eric Stempels har vi störst chans att hitta utomjordiskt liv på Mars där vi redan har en landfarkost på plats som tar prover. Det är för långt att färdas till exoplaneter, astronomerna blir hänvisade till observationer och andrahandsuppgifter.

I veckan publicerades en annan studie om att Mars troligen aldrig haft större mängder flytande vatten. Atmosfären har varit för tunn och därmed klimatet för kallt, enligt studien.

Men enligt Eric Stempels finns det fortfarande hopp:

– Jag tror att vi kommer få reda på om det funnits liv på Mars under min livstid – och det kan i sin tur lära oss om vad vi ska leta efter på andra planeter vad gäller livstecken, säger Eric Stempels.

Studien ”An Earth-sized Planet in the Habitable Zone of a Cool Star” publiceras i tidskriften Science.