Talet och den mänskliga rösten är centrala för att ett barn ska utvecklas normalt. Bebisar riktar stor nyfikenhet och uppmärksamhet på mänskliga röster och det hjälper barnen att skapa mening. Barn med autism brukar däremot vara ointresserade vilket tros vara en bidragande orsak till att de utvecklar svårigheter med socialt samspel och kommunikation.
Den teori som använts för att förklara detta är att de autistiska barnens belöningssystem och känslomässiga system inte fungerar normalt. Nu har en grupp forskare vid Stanforduniversitetet i USA undersökt om det går att se och mäta detta. De har använt magnetröntgen för att jämföra hjärnorna hos autistiska barn med hjärnorna hos barn som utvecklas normalt.
– Vi såg slående och tydliga resultat. Hos barnen med autism var det låg samverkansgrad mellan hjärnans talcentrum och belöningssystem. Det kan hindra de här barnen från att engagera sig i talspråket på samma sätt som sina jämnåriga kamrater, säger forskaren Daniel Abrams.
Kan förutspå talförmåga
Forskarna studerade barn med en form av autism som gör att de var relativt välfungerande. De hade normal intelligens och kunde både tala och läsa. Däremot hade de problem med att föra en dialog och med att förstå känslomässiga budskap i andra personers röster.
Det visade sig att barnen också hade låg grad av samverkan mellan de områden i höger hjärnhalva som är specialiserade på att känna igen betoningar och tonfall och de områden av hjärnan som tolkar känslomässiga signaler. Ju svagare förmågan till samverkan var mellan hjärnans olika delar, desto större problem hade barnen att kommunicera. Forskarna kunde till och med förutspå hur väl barnen kunde prestera på ett verbalt test utifrån resultaten på röntgenundersökningarna.
Den svenske hjärnforskaren Martin Ingvar vid Karolinska Institutet är inte förvånad över studien.
– Det är helt förutsägbart att det finns ett sådant här samband, det har beskrivits i teorin tidigare. Det de har gjort är att konfirmera ett samband, inte att upptäcka något nytt. Men det är vackert så, säger Martin Ingvar.
Behandlingars effekt
Enligt Martin Ingvar finns det ändå en poäng med att kunna undersöka hjärnans förmåga till samverkan på det här sättet.
– Om man till exempel skulle kunna utveckla metoder för att undersöka effekten av olika behandlingsmetoder så skulle det vara ett stort värde, säger han.
De amerikanska forskarna bakom studien är inne på samma tanke. Medförfattaren Jennifer Phillips är barnpsykolog och arbetar med att behandla autistiska barn vid ett sjukhus i Stanford. Hon beskriver hur de idag försöker lära barnen att kommunicera genom att utnyttja sådant som de tycker är roligt och motiverande. Om ett barn till exempel tycker om att bli kittlat så försöker de få barnet att säga ”kittla” innan föräldern eller terapeuten ger barnet en kittling. På så sätt använder de barnens naturliga motivations- eller belöningssystem för att lära det samverka med andra. Barnet lär sig att associera sin kommunikation med något lustfyllt och på sikt ökar det barnens spontana användning av ett socialt språk.
Jennifer Phillips skulle nu vilja utöka forskningsstudien och undersöka om den här typen av terapi stärker hjärnans förmåga till samverkan hos de autistiska barnen.
– Kan vi förstärka samverkan mellan hjärnans talcentrum och belöningscentrum om vi lär barnen att tänja på den här ”sociala kommunikationsmuskeln” när de är små? Och lyckas våra nuvarande behandlingsmetoder med det, eller kan vi använda resultaten för att istället utveckla nya metoder? frågar sig Jennifer Phillips.
Studien av de autistiska barnen publiceras i veckans nummer av Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).