Det som skiljer människan från andra djur anses framför allt vara vårt högt utvecklade språk och vår avancerade förståelseförmåga. Utan dessa egenskaper hade vi knappast varit så bra som vi är på att samarbeta.

Men hur bar vi oss åt innan vi kunde kommunicera med ett tal- och skriftspråk? Antagligen som de gröna markattorna – genom tolerans och en stor portion tålamod.

Det tror i alla fall forskarna bakom studien Vervet Monkeys Solve a Multiplayer “Forbidden Circle Game” by Queuing to Learn Restraint, som publicerades i vetenskapstidskriften Current Biology härom veckan.

Ordning i evolutionen

För att undersöka hur det kan ha sett ut innan evolutionen gav oss ett språk, gjorde forskarna ett experiment – ”The Forbidden Circle game” – på olika grupper av gröna markattor. Det man ville se var hur aporna löser sociala dilemman utan att ha ett språk att kommunicera med.

– Evolutionära egenskaper faller inte ner från himlen. De tar lång tid att utveckla. Frågan man måste ställa sig är i vilken ordning egenskaper har utvecklades, säger Ronald Noë.

Så vad utvecklades först, språket eller vår samarbetsförmåga?

Forskarna menar att deras studie med markattorna visar att vår samarbetsförmåga utvecklades först och att den till och med kan ha varit evolutionens morot för en utvecklingen av vårt avancerade språk.

Den förbjudna cirkeln

Experimentet inleddes med att en aphona av låg rang fick lära sig hur hon skulle öppna locket på en låda fylld med mat. För att kunna öppna lådan var dock alla dominanta apor av högre rang tvungna att hålla sig på ett visst avstånd från lådan, det vill säga utanför den förbjudna cirkeln.

Aporna fick ingen som helst guidning av varken försöksledare eller varandra. Utan var på egen hand tvungna att klura ut hur de skulle ändra sitt beteende för att följa de nya sociala reglerna.

Tolerans

Inom flocken råder en stark hierarki med tydliga sociala regler. En regel är att dominanta individer av hög rang får äta först av all mat. Experimentets nya regler ställde därför till en rad sociala dilemman.

För det första var de dominanta aporna av hög rang tvungna att tolerera sin nya underordnade roll. För det andra behövde samtliga apor lära sig de nya reglerna för att få tillgång till maten i lådan. Och utan kommunikation kan sådant ta tid.

Tålamod

I stället för att kommunicera med varandra använde sig markattorna av uteslutningsmetoden. De prövade sig helt enkelt fram till rätt beteende genom utesluta beteenden som inte gjorde någon skillnad.

Oerhört tålamodskrävande för den apa som först kommer på att den måste hålla sig utanför den förbjudna cirkeln, då den snällt måste sitta och vänta på att resten av gruppen ska komma till insikt. Som längst tog det hela sex veckor innan samtliga apor förstått reglerna.

Synkronisering av beteende

Att utveckla en helt ny strategi för samarbeta, utan att kommunicera, är förstås väldigt svårt. Huvudproblemet är att nya beteenden först måste synkroniseras för att strategin och samarbetet skulle fungera.

Tack vare vår språk- och förståelseförmåga har vi människor inga större problem att samordna oss och samarbeta. Ofta genom att någon talar om för oss hur vi ska göra och att vi sedan sprider informationen vidare till varandra.

Apor kan naturligtvis också kommunicera, men på helt andra sätt. Med maktutövning genom bestraffning till exempel. Men att markattor hellre väljer en tidsödande uteslutningsmetod framför kommunikation, tyder på att det var så det en gång började även för oss människor.