Under århundradena kring 1000 e.kr. slog sig norska vikingar ner på en rad platser runt norra Atlanten. Förutom plundring och kolonisering på de brittiska öarna så agerade de även upptäcktsresande på platser som Island, Grönland och Newfoundland.

Med sig hade de inte bara sina tamdjur, utan även fripassagerare i form av möss. Med hjälp av DNA-teknik har forskare nu fastställt en slags tidslinje för hur musen koloniserat de platser som vikingarna kom till.

En gemensam resa

Forskarna har jämfört mitokondrie-DNA i arkeologiska fynd av musben från Island, Grönland och Newfoundland med DNA från moderna möss. Jämförelsen visar att mössens kolonisation i tid sammanfaller väl med vikingarnas dito. Mössen och vikingarna kom bägge till Island på tidigt 900-tal, och tog sig därifrån tillsammans vidare till Grönland.

– Mönstret i människornas historiska förflyttningar matchar väl med mössens, och det avspeglas i deras DNA, säger Eleanor Jones vid Uppsala universitet, en av författarna bakom studien.

När det gäller kolonin i Newfoundland kan dock vikingarna och mössen ha mött samma öde. Jämförelsen mellan forntida och modernt mus-DNA i Newfoundland visar nämligen att det inte finns något släktskap mellan vikingamössen och dagens population. Om mössen kom till Newfoundland så var de alltså, precis som vikingarna, en kortlivad företeelse. Dagens musfauna på Newfoundland har istället sina förfäder i brittiska 1500-talsmöss.

Olof af Wåhlberg
SVT Vetenskap